I onsdags hände det.. Jag var lite stel i kroppen men ville ändå träna Teo så jag slängde mig upp på honom och vi jobbade.. och jobbade.. och jobbade. Lite motigt men efter väldigt mycket jobbande så kändes vi båda mjuka nog och jag avslutade.
Skrittade ut på långa tyglar från ridvolten och då hände det.. En laminera papperslapp som sitter fast på en stolpe fladdrade till medan Teos tankar var ngn annanstans och han slängde sig bakåt och sidvärtes.
Jag kände att jag gled så pass mycket så jag skulle inte kunna rädda mig kvar på hästryggen och noterade också att Teo blev lite nervös så jag släppte taget. Rasade fullständigt rakt ner på vänster arm och vänster höft. Inte alls bra för min rygg det här men satt kvar en stund på backen, kände igenom alla kroppsdelar och tyckte faktiskt synd om mig lite..
Noterade också att min stallkompis, som galopperade nere på fältet i lugn och ro, såg mig och vände direkt och kom upp i full fart på sin häst för att kolla min status.. Det är underbart med vänner som håller koll på en.
Lite ledbruten men inte slutkörd. Igår red jag också på Teo och jobbade även väldigt länge på Solfari. Solfari och jag tränar uppsittning - en viktig övning anser jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar