Jag har glömt bort hur underbart det är att rida på morgonen! Det är magiskt.
Morgondimman som ännu inte har lämnat marken, fåglarnas nyvakna kvitter, räven som springer på åkern för att ta sig hem.. Hästarnas mjuka läten när de sover på den torra jorden, flugornas lätta surrande.
Tystnad överallt men ändå inte. Den lätta förväntan inför dagen som finns där som en lätt morgonbris smeker din kind som en fjärils vingslag.
Ta grimman, hämta hästen som mjukt hummar till dig "hej, jag har saknat dig". Borsta varm päls så den skiner, på med utrustningen, den spända förväntan vad ridturen ska erbjuda. Uppsittning blir som att komma hem, första stegens känsla och så iväg!
Töltens taktfasta steg på grusväg, hästen frustar villigt, solen börjar sakta värma marken och jagar bort alla dimmor. Pigga glada öron framför mig, jag ler och blundar, känner taktens rytm i hela kroppen. Hästen bjuder på mera fart, manen flyger i hastigheten.. Avsaktning, avskrittning, mjuka rytmiska steg medan jag smeker hästens hals och tackar för ridturen, inte med ord utan med känsla och glädje.
Av med utrustning, hänga upp den på sin plats, spola av svettig häst och sedan leda tillbaka till hagen där vi möts av en gnäggande kompis som välkomnar oss tillbaka. Grimma av och hästen vänder sig mot mig, sänker huvudet in in min famn och säger "tack, vi ses igen" och går sedan sakta ut i hagen mot gräset, solen och vännerna.
Själv går jag tillbaka mot stallet med den varma känslan kvar i min kropp..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar