Har bestämt mig

 Japp, efter några veckors funderingar och tankar eller kanske har det varit längre än så.. men jag har beslutat mig. Solfari ska kastreras! 

När jag köpte honom var läget helt annorlunda, för hela 2 år sedan. Då fanns det 3 valacker i flocken, mitt vardagsjobb krävde mindre av mig och covid fanns inte i vår värld. Nu är läget helt annorlunda.

Bara Teo kvar, ett sto har tillkommit och jobbet kräver så mycket mera. Plus det faktum att Solfari verkar inte växa mer, han är bara 137cm hög ungefär och riktigt hingstig. Skriker, dansar, stegrar och håller på. Jag ser inte mig själv ridandes på den stora fina hingsten utan på en liten pålle och enligt mig, så håller han inte måttet. Plus det faktum att jag börjar se humör-tendenser som jag inte gillar.

Jag vill ha killarna tillsammans i hagen, så de får leka, använda varandras kompetens, kanske t om vara ute om sommaren. Efter att ha pratat med uppfödaren och min mamma, goda råd från båda, så har jag beslutat mig - Solfari får bli valack. Rätt omgående faktiskt. 

Tråkigt men jag har hela tiden sagt att:

• Håller han inte måttet ska han kastreras
• Börjar jag se farliga tendenser så ska han kastreras
• Funkar det inte för mig, så ska han kastreras

Och nu blir det så.. 

Å andra sidan har jag verkligen förändrats under covid-perioden. Tävlingar är inte lika viktiga, även om jag gillar att tävla så tycker jag rent ut sagt att det ändras hela tiden på tävlingsfronten, tävlingsgränserna ändras hela tiden,  det har blivit så väldigt viktigt att kvala och den här klubbkänslan har försvunnit. 

Jag gillar att träna, att rida ut, att njuta av dagen och inte känna denna evinnerliga press. Plus jag vill kunna lägga pengar på mitt hus, det är en del jag vill göra där också.. 

Tänk så skönt det är att kunna öppna nya dörrar och kika in och inte våga vara rädd för att kliva in