Rida, Bygge, Finbesök

 Det blir lite varierande ridning beroende på vädret. Varma dagar rider jag på morgonen och oftast på ridvolten där jag tränar takt, tempo, aktion, mjukhet, följsamhet, sits, hand och de mer kyliga dagarna rider jag på kvällarna, ibland på ridvolten och ibland ut - det beror på vädret. Igår red jag t ex på ridvolten medan regnet strilade ner på mig. Jag övade galopp och skänkelvikning i galopp. Teo har en otroligt skön galopp så man kan jobba på rätt bra i galoppen vilket jag utnyttjar till fullo. Så igår blev det galoppfattningar från skritt på rakt spår, små volter och halvt igenom med skänkelvikning ut till rakspår. Väldigt skönt med lättgalopperade islandshästar.

I helgen jobbade jag på mitt lilla gästhus tillsammans med föräldrar. NU är plintarna uppe så det svåraste momentet är klart, inmätning och allt vad det innebär.  Tungt var det på lördagen i fullt solsken och ca 29 grader i skuggan. 

Finbesök ja.. Jag fick besök av en god vän (om jag får kalla henne så). Vi har känt varandra länge och helt plötsligt dök hon upp vid huset. Kort besök då hon skulle iväg på sommarfest men väldigt roligt att få visa huset och lite snabbt höra vad som hade hänt i hennes stall.. Ja, det är en gammal stallkompis som dök upp. Du är varmt välkommen åter!! 

Det är inte ofta folk kommer på besök nuförtiden bara så där, utan att höra av sig per telefon och boka tid, som man gjorde förr. Längtar tillbaka till de där spontanbesöken men å andra sidan är jag sällan hemma så det kanske är klokt att ringa först. Men jag saknar den tiden, den lättheten man hade förr med att bara dyka upp och bli bjuden på lite kaffe. 

Morgonridning

 Jag har glömt bort hur underbart det är att rida på morgonen! Det är magiskt. 

Morgondimman som ännu inte har lämnat marken, fåglarnas nyvakna kvitter, räven som springer på åkern för att ta sig hem.. Hästarnas mjuka läten när de sover på den torra jorden, flugornas lätta surrande. 

Tystnad överallt men ändå inte. Den lätta förväntan inför dagen som finns där som en lätt morgonbris smeker din kind som en fjärils vingslag.

Ta grimman, hämta hästen som mjukt hummar till dig "hej, jag har saknat dig". Borsta varm päls så den skiner, på med utrustningen, den spända förväntan vad ridturen ska erbjuda. Uppsittning blir som att komma hem, första stegens känsla och så iväg! 

Töltens taktfasta steg på grusväg, hästen frustar villigt, solen börjar sakta värma marken och jagar bort alla dimmor. Pigga glada öron framför mig, jag ler och blundar, känner taktens rytm i hela kroppen. Hästen bjuder på mera fart, manen flyger i hastigheten.. Avsaktning, avskrittning, mjuka rytmiska steg medan jag smeker hästens hals och tackar för ridturen, inte med ord utan med känsla och glädje. 

Av med utrustning, hänga upp den på sin plats, spola av svettig häst och sedan leda tillbaka till hagen där vi möts av en gnäggande kompis som välkomnar oss tillbaka. Grimma av och hästen vänder sig mot mig, sänker huvudet in in min famn och säger "tack, vi ses igen" och går sedan sakta ut i hagen mot gräset, solen och vännerna. 

Själv går jag tillbaka mot stallet med den varma känslan kvar i min kropp.. 

Sover, jobbar, rider, arbetar, sover..

 Det händer massvis just nu men egentligen inte, det är helt enkelt bara ljust ute och då sover man knappt. 

Mitt förråd på tomten är ett minne blott och nu är det en stor grop för en grävare har grävt en grop där, jättefint. Markduken är på och just nu medan jag skriver så håller grävaren på att flytta grus till gropen. 

Sedan ska vi gjuta 12 plintar och därefter kommer halva familjen och hjälper till med golv, väggar och tak. Det ska alltså bli ett nytt gästhus på 15kvm med förhoppningsvis en bastu i en liten del. Då har jag, om det blir långvarigt strömavbrott, en liten yta där jag kan bo om det krisar men mestadel är denna yta för mina gäster, vänner och familj som ibland kommer över. Mina föräldrar verkar dessutom gilla att vara här så nu kan de få sin egna yta och pappa får äntligen basta varje dag, vilket han älskar. 

Ridningen då? Jo men den går väldigt bra! Teo känns stabil och säker på sina gångarter och just nu är det mycket finslip. Jag övar på T1, öka, minska på rätt sätt och rätt ställe samt lite galoppfattningar. Formen, mitt säte, min hand, mina skänklar och så aktiviteten på Teos rumpa. Det ska bli mer, högre, bättre, mer WOW. Ja, jag är aldrig nöjd.. 

Men det går väldans bra och jag börjar faktiskt fundera lite på tävlingar, både V1, T1 och B-flokk. Jag tror inte på några succéer men över 5.0 borde det bli.. 

Solfari är så behagligt härlig så jag börjar tappa minnet varför jag kastrerade honom. Men sedan behöver jag bara se bakåt i bloggen för att minnas. Just ja, han var odräglig, på gränsen till farlig.. I höst ska jag börja handhästa honom och sedan när han kommer in på sitt 4:e år (2022) kommer jag rida in honom. Så får vi se hur han är och om det är något för mig att behålla.. Är det inget jätte-WOW, så säljer jag honom.. Men vi får se, det har sett lovande ut när han rör sig i hagen.