Trav, Tradition

Trevligt det är med röda dagar och lediga dagar för då kan man vara i stallet mera :-)

Fredagen blev lite annorlunda eftersom det snöade så mycket hela dagen. Underbart med snö, inte sant?? Jag är så glad över min bil då den tar sig fram överallt, över plogvallar, snöiga vägar, hala vägar. 

Jag red en stund på volten på kvällen och stod sedan och mös med Teo i boxen. Han är bra go den där killen.. Lite ovanligt för mig att ha en kelsjuk häst men trevligt är det.

Sedan hem och skyffla snö.. snö snö snö och åter snö. Vem behöver träna när man äger häst och har ett hus?? Inte jag i alla fall.. 

Lördagen så red jag ut med en stallkompis. Jag har tidigare alltid ridit själv men det beror mestadels på att jag har haft en häst som ska skrittas och då är det inte så kul att kräva av andra att de måste skritta. Det var bara en person som jag red med då och som jag kände mig säker med, men hon har flyttat.. 

Men, om jag vill rida med andra så får jag helt enkelt börja göra det.. Så jag red ut med stallets största häst (ca 1,70, f.d travare som kan tölta) och hans ryttare. Vi valde trav.. Jag red först och dem efter och så var det trav.. trav, trav, trav, trav.. Jösses så kul det var. Trava i orörd djupsnö.. Teo fick jobba, det kan jag lova. En ganska fysiskt trött häst fick komma ut i hagen igen..

Sedan hem och.. ja.. varför inte skotta lite?? Eftersom det hade snöat igen.

Söndagen var det dags för traditionsenliga familjeträffen!! Mamma tyckte att eftersom alla gör olika saker på julafton och dagarna däromkring men ingen gör något på trettondagshelgen så träffas vi då istället. Förr var både mormor, morfar plus deras respektive med men de har tyvärr vandrat vidare så numera är det "bara" den närmaste familjen. Mamma, Pappa och vi 4 barn med våra respektive och ev. deras barn. Det brukar bli en rejäl bunt av folk. 

Och vi äter alltid sjömansbiff.. efterrätt brukar alltid vara toscapäron.. Härligt med tradition tycker jag och jag försökte räkna ut hur länge vi har gjort det här och kom fram till ca 25 år och alla har alltid varit med. Olika respektive dock men kärnfamiljen har alltid varit med. 

2 mycket pigga herrar

När jag hade mockat, sopat, vägt hösilage, förberett för herrarna i boxarna så var det dags att gå till hagen och hämta dem.. trodde jag.

De galopperade fram och tillbaka längs med hagarna, heta, nervösa, pigga och kunde inte stanna upp. Jag försökte närma mig men då ökade de tempot och såg så där underbara ut som bara hästar kan göra. Så, det var till att stå och titta på dem medan de sprang fram och tillbaka i hagarna. Efter ungefär 5 minuter kunde jag ta Teo men jag valde (för första gången!) att inte ta båda samtidigt utan ta dem en och en. För så "på tårna" var dem.

Så in med lille Teo först och sedan tillbaka till hagen för att hämta Kjartan, som töltade hela vägen in till stallet!?! Och han ska vara 31 år gammal.. jo jo..

De fick äta en stund och sedan tog jag ut båda, efter varandra förstås, och longerade dem. Om de är så där pigga behöver de motioneras..

Då var julen förbi

Åhh, vilken härlig julledighet jag har haft.. Det har varit lugnt, skönt och mycket hästigt.

Jag har blivit ensam i "mitt"kollektiv då sista isis-personen flyttade med sina 2 ston. Tråkigt, men som jag alltid säger 100% kollektivt passar inte alla och dit hästarna flyttar är det mycket mera lyx.
Så, nu får jag ta hand om mina hästar helt själv, vilket faktiskt är ganska enkelt eftersom jag har automater.

Mina pållar får frukost av mig, lunch av automaten, insläppshö av mig, lite på kvällen mat av mig innan jag åker hem och så fodrar automaten senare på kvällen. 

M a o 5 fodringpass per dag!! 

Mina lunchautomater. När det går 1 häst/hage så behöver öppningen inte vara stor och inte heller behövs några speciella vinschar.. Här är det vanliga fjädergrindar med inköpta mekaniska automater, så jag är inte heller beroende av ström.

Fotat från andra hållet och lite närmare.. 

 Och så i boxen... Den hänger i luften, helt egenhändigt gjord av mig förutom själva automatdelen

 När timern slår av så rasar maten ner.. 

Ridit en massa har jag gjort också.. Både i ridhuset och ute och i paddock. Vi har verkligen börjat hitta tölten även om den är lite vinglig ibland, lite grisepassig ibland och lite ur form.. Men det börjar bli lättare.. Jag blir alltid överlycklig när jag har ridit lille Teo.. som är hög, äter massvis (10kg) och är smal..

Kapat ved hann jag med också under ledigheten. Skönt att ha ett litet förråd om strömmen går.