Lär mig nya saker när det gäller passtävlingar..

Alltid roligt när Nilla & Svipa är på tävling, för även om jag inte är där så får jag rapporter från henne om hur det går.

De var som sagt på passmästerskapen del 2 på Toftinge igår. Ett SM-kvällskval och då blev det även en liten veterinärbesiktning (heja, Passklubben!!).. Svipa skötte sig bra men tydligen gick det mindre bra på stilpassen PP1 då Svipa kändes lite för het, så Nilla avbröt faktiskt momentet.
Jaja, ibland är det bättre att vika än att fullfölja och stor eloge till Nilla som kände att det inte kändes bra.

Lite paus, lite vätska in och ut, lite avskrittning och så var det tydligen dags för speedpassen. Nilla börjar tänka strategiskt och ökar inte på passen förrän hon kommer till startlinjen och sen brakar hon på allt hon kan. Det tycker jag är bra! Det är en sak att "åka" pass men en helt annan sak att rida i flygande pass och ännu värre; att tävla i flygande pass.

Bra jobbat, Nilla! Att göra allt själv är inte lätt inte. Hämta upp hästarna i hagen (de var tydligen lite stökiga för en gång skull), att lasta själv, att åka själv, att kolla upp allt själv och att tävla själv. Att inte ha möjligheten att gå iväg från hästen utan stå där i vädret och invänta sin tur.. DET kallar jag tävlings-sug..
Jag har ju oftast mamma som tar hand om Ida och en box som tar hand om Brana, så det underlättar för mig. Men jag gör ju det mesta själv också, även om det är super att ha mamma på plats..

Så, vad lärde jag mig då??? Jo, att i klasserna som Nilla tävlade i..PP1 (stilpass) och P2 (speedpass).. Just i dessa två klasser får man rida med spö..  Jag kollade upp med domare och mycket riktigt, det är ok att rida med spö i dessa klasser..  Stilpass är nämligen inte ett passlöp.. Och P2 rider man själv...

Punkt 3.3 i FIPO 2014 Generella regler gällande utrustning
Ridspöet får inte vara längre än 120 cm inklusive snärten. I passlöp är spön förbjudna. Ryttaren kan endast ha ett ridspö i taget. Reglerna angående ridspön gäller för hela tävlingsområdet under hela tävlingen.

Punkt 8.7.6. i FIPO 2014. Gällande P2 Speedpass
Utrustning
Det är tillåtet att använda ett godkänt ridspö

Tänker du på att Brana har varit skadad när du rider??

Det är en fråga en del av er har frågat mig, både i stallet och utanför stallet.

Tänkte på det här sätter svara på frågan...
Brana går ute dygnet runt i stor hage som är ganska platt. Hon går endast på gräs och på vintern endast på hösilage. Hon har skydd på benen i hagen - där är jag lite nojjig samt sulor runtom förutom skor då.

Varje gång jag tar in henne på box så känner jag mycket noggrant på benen. När hon har rört sig mycket i hagen plus om det regnar eller är kallt, brukar benen kännas jättefina. När hon har stått still mycket eller om det är mycket varmt ute, då är hon lite mer gallig.

Vi rider varannan dag ungefär, ibland blir det varje men än så länge är det varannan som gäller.

Då brukar det bli grusväg varannan gång tillsammans med Kjartan som handhäst. Benskydd på, fast då andra än de hon har i hagen och så rider vi ut. Det blir skritt ca 15 minuter i ganska lång form men ändock form.. Sedan trav/tölt en minut och så tillbaka till skritten. Lite mer trav/tölt och så tillbaka till skritten. Det kommer en sektion med ganska stora stenar och där skrittar jag alltid. Vill inte att Brana ska snava på stenarna och det gör lite ont i hovarna, trots att hon har sulor på sig.  Sedan är det växelvis trav/tölt och växelvis skritt i form. Nedförsbackar är det alltid skritt, uppförsbackar kan jag variera. Längd på ridtur: ca 1 timme.
Efteråt känner jag igenom hela henne och särskilt då de skadade benen för att notera ev. förändringar, det brukar vara fina ben efter ridning - knappt inga gallor eller värme.

Varannan gång så blir det ridvolten. Då övar jag rätt mycket på bakdelsvändningar i varje hörnpassering (1 kvarts vändning) samt mycket halvt igenom med antingen ren skänkelvikning eller flytta bogen.-vikning.. Jag övar tölt på rakt spår, böjt spår och jobbar mycket med säte för att få henne så lyhörd som jag möjligtvis kan - så att jag kan svänga utan tygel - samt jobbar jag med skänkelvikning, flytta bog för att få henne så mjuk som möjligt och även samlad. Jag jobbar ca 30-40 min på ridvolten och totalen i tölt/trav är nog runt 10-15min, kanske lite mindre. När jag har suttit av känner jag alltid på benen om de känns ok..

Så, tänker jag på att hon har varit skadad när jag rider?? Näää, det gör jag inte.  Men både före och efter tänker jag på det..
Jag har alltid varit lite försiktig när det gäller ojämnt underlag eller gräsbana så där är det ingen skillnad, alltså när jag rider Brana. Det jag tänker på är att hon är under rehabilitering och att hon ska jobba lite mer vettigt under sin träning. Mer fokuserat på att stretcha och mjukgöra henne än att pressa..

Helgens härligheter

Det var en skön helg. Planen var att jag skulle åka bort men Brana och Svipa var tydligen högbrunstiga och red på varandra (!?!) och då vågade jag inte åka utan valde att stanna kvar hemma och rida Brana för fullt så hon hade annat att tänka på.

Så fredag, lördag och söndag blev det ridning, antingen på volten eller ute i skog och mark. Brana går fint men hon är fortfarande rätt gallig på sin kotsenskideinflammations-ben. Det sa veterinären att det kommer hon nog alltid vara men det är inte så kul med sådan rejäl galla. 

Om någon har tips på hur gallan kan tas bort så tar jag tacksamt emot förslagen.

Hon är riktigt samarbetsvillig nu och vill gärna tölta/trava hela tiden, men det får hon inte. Vi tränar mycket bakdelsvändningar, flytta bogen, skänkelvikningar kombinerat med trav/tölt och då skänkelvikningar, flytta bogen. Av och till samlar jag ihop henne för att sedan låta henne bli lång och låg. Jag rider totalt 30-40 minuter med ca 5-10 min trav/tölt, jag tror alltid jag rider längre men jag vet att jag brukar ligga på totalt 30min så det borde väl vara så här då..  När jag rider ut är det 1 timme för den sträckan tar ungefär 1 timme i lugnt tempo. 

Lördagskvällen passade jag på att hälsa på en kompis som har flyttat nyligen och vi käkade gott, snackade massvis hemma hos denna kompis medan regnet öste ner. Underbart.. 

Ida och jag har bestämt oss för att börja promenera lite mer nu och det gjorde vi igår kväll och då fick vi se än det ena djuret, än det andra.. 

Jaja, det här är inte Ida & jag utan Mamma, Molle och Ida på tävling med mig men jag har inte så många promenadbilder på Ida så.... 

Först mötte vi en ekorre som satt stelfrusen på en elledning. Jag trodde faktiskt att denna ekorre hade dött och frusit fast pga elektriciteten men sedan insåg jag ju att den tanken var dum - han måste ju nudda marken för att få stötar. Han bara frös i förhoppning att jag inte skulle se honom.. 

Lite längre fram mötte jag denna lilla härliga snok som var så kall så han hade fastnat på vägen. Den orkade inte ringla iväg så jag fotade lite, gav honom lite hjälp på vägen, (puttade fram honom till sidan av vägen m h a en pinne) och sedan gick vi vidare.