Februari = Trött på vintern

 Det är väl ungefär nu de flesta börjar tröttna på kylan, på vintern, på att gå med så mycket kläder, att frysa, att knacka is osv osv.. Men jag är faktiskt tvärtom! 

Det är NU jag mår som bäst. Det börjar ljusna tidigare på mornarna och kvällarna ska vi inte prata om. Det är ljust fram till ungefär 17 nuförtiden - underbart! Snön ligger kompakt på vägarna, det är nästan lite is på ridvägarna (mitt favoritunderlag) och man märker en förändring i naturen. En försiktig trevande första vårkänsla liksom. Fåglar börjar kvittra lite smått, som att prova sångrösterna och man känner att solen börjar värma. 

Jag tycker verkligen om vintern!

Fodra, Rida, Jobba

Det går bra med Gurkan. Han gillar inte riktigt att åka iväg på mornarna, han vill hellre leka hemma och mysa men tyvärr så går inte det. Vi måste upp tidigt för att åka till stallet och sedan vidare till arbetet. 

Han verkar tycka jobbet är okey eftersom han har sin lilla yta tillsammans med matte. Sover gott när jag sitter på möten och leker i sitt lilla område när jag jobbar.

Men stallet är inte så kul. Han får sitta i min jacka medan jag jobbar och det är inget han är så förtjust i. Han gillar inte att sitta fast, så han piper i typ 20minuter och sedan somnar han. Rida verkar rätt okey men det är samma där, då har han pipit i ca 20minuter när jag gör ordning hästen och somnar när jag sitter upp.

Att gå själv är inte heller roligt eftersom det är kallt och tråkigt. Så generellt är han inte jätteglad över mitt stall-liv men tyvärr måste han acceptera det. 

Det är inte optimalt att skaffa valp under de kalla månaderna har jag noterat. Det är svårt att uppmuntra dem att vara  ute, då de är för kallt och det är svårt för mig att göra allt jag behöver göra. Dessutom är han så självständig och vill göra saker på sitt sätt och är mindre klängig än vad Ida var, så det gör ju inte det lättare. 

Vi leker jättemycket hemma så det tycker han är väldigt kul. Särskilt när jag slänger leksaker som han får hämta..

Fick fin present

 Jag fick en underbar present av gården där jag har min häst. 2 tavlor på trasselsudden. De var såå fina och jag blev så rörd. Nu hänger de på väggen vid min andra tavla där trasselsudden och jag öppnar dörren första gången till mitt (då) precis nyinköpta hus. 💖

Första lilla tavlan är där Trasselsudden är på ett berg i Idre.
Andra tavlan är min hand och trasselsuddens tass.
Tredje (stora) är där vi öppnar dörren till mitt nyinköpta hus. Ni se henne stå på bakbenen och vill att jag ska öppna dörren.

Medryttare och lite annat

 Jag har nu berättat för alla i stallet om mina känslor. Kanske lite väl sentimentalt från min sida men jag tror det hjälpte. Jag berättade att jag inte vill att de ska kontakta mig på fredagar-söndagar för då behöver jag pausa, njuta, leva. Jag vill inte höra hur "den hästen bet en annan", "hur vattnet fryser i baljorna och kan vi lösa det på något sätt" eller "att den personen sa si och så".. Jag vill bara vara en vanlig person som åker till stallet och umgås med min häst och mina stallkamrater. Vilket jag tror alla förstod nu.

Dessutom har jag och min hagkompis bestämt att så fort snön försvinner så kommer våra hästar gå ute dygnet om. Teo kommer få ta av sig skorna så fort det går. Varför?? Jo jag behöver hålla ner kostnaderna så jag kan ägna mig åt mitt hem och renovera det.

Dessutom har jag sökt medryttare. Jag tror jag har fått tag i ett gäng härliga personer så nästa helg ska en del få provrida och jag ska få en känsla för dem och de för mig. Jag håller tummarna att några funkar. För min tanke är att kanske ha 2 medryttargäng som rider 2-4ggr i veckan. Då kan jag fortfarande rida Teo och njuta men samtidigt ha lite mer pengar kvar så jag kan ha råd att ha kvar honom och hemmet.

Jag ger detta ett år. Januari 2027 ska jag ha samma magiska känsla över att äga häst och njuta av stalllivet. Har det försvunnit, så säljer jag Teo och slutar med hästar, hur tragiskt det än låter. Men det är en dyr sport och ska man hålla på med detta, så måste man älska det helhjärtat.

Tunga beslut tagna

 Jag har haft en riktig (50års)-kris eller något.. För det har varit tufft att driva stallet, rida min häst, ta hand om min hund, sköta mitt hem, jobba på mitt jobb och samtidigt leva.  Under 3 års tid har jag tagit över ett helt stall om 14 hästar, strukturerat om hela stallet, dragit in folk till stallet, löst olika problem som alla har haft och samtidigt tagit hand om min hund som var svårt sjuk, sett min pappa som var svårt sjuk och en bror som har varit svårt sjuk. Hunden fick avlivas, pappa dog och brorsan överlevde och mår bra nu. Jobbet har krisat med än det ena, än det andra.....

och själv har jag bara sprungit på... i ekorrhjulet. Utan att tänka, utan att stanna, utan att leva.

Det får vara nog nu!

Jag har tagit en rejäl fundering på vad jag vill här i livet. 

• Ska jag sluta med hästar? Det som ger mig energi men som också tar väldigt mycket energi från mig just nu. 
• Det är extremt kostsamt också.
• Ska jag byta jobb??
• Men jag gillar ju mitt jobb
• Ska jag flytta?
• Älskar mitt hem

Jag tog ett beslut nu. Hästlivet älskar jag med allt vad det innebär, Vad ska jag göra mellan oktober-april om inte vara i stallet på kvällarna? Det är mörkt, kallt, tråkigt men vad är alternativet? Stanna hemma framför teven? För det är ju där jag lär hamna.  Det kostar mycket pengar ja, men det finns alternativ till det. Hästen får gå ut tidigt på våren i hagen, då behövs inte strömateriel. Han får dessutom ta av sig skorna, vilket gör att jag inte behöver hovslagare på några månader. Jag tar bort kraften, för egentligen behöver han inte kraft. Kanske sänker livförsäkringen, för det är det som kostar.

Skaffar medryttare så att jag inte behöver vara i stallet varje dag och dessutom får medryttaren betala för sig, så kanske hela alltet betalar sig själv. 

Vi får se om det räcker. Jag ger det ett år, sedan får vi se.