3 år sedan

För 3 år sedan på dagen var det mitt sista farväl till min pappa, då han lämnade detta jordeliv och fortsatte sin tid någon annanstans. Det var kyrkostund, kista, blommor, släkt och vänner som alla sa farväl till honom. Hans kvarlevor finns nu på en vacker plats vid kyrkans minneslund. Jag tror inte riktigt jag förstod då att han var borta, utan det kändes mer som att han var på resande fot och vi hade en träff med hela släkten. Men så var det förstås inte. Pappa har alltid varit den tysta, ödmjuka, benfasta, kunniga och faktiskt rolig person. Han lärde mig massvis och jag har så många minnen i varenda rum jag är hemmavid. Han har haft ett finger med överallt. Hans arbetspenna finns faktiskt kvar på en av fönsterkarmarna - jag vägrar ta bort den. Av och till brukar jag prata med honom, oftast när jag arbetar med trä. Jag ber om råd, ber om förlåtelse för att jag inte riktigt kan göra lika bra som han gjorde, ber om godkännande. Då och då hör jag även hans ord "B+", Det var ett gemensamt skämt vi hade om att inget arbete är bra nog, det finns alltid utrymme till förbättring och därför kan man inte få A. Det var tydligen något hans gamla lärare sa till honom och det fastnade hos honom och nu har det fastnat hos mig. B+, detta korta ord, detta lilla ord som alltid ger oss en påminnelse om att vi kan alltid göra bättre. Det gäller allt - inte bara med bygget utan allt. Om du har gjort en god gärning, kunde du göra bättre? Om du har sagt något bra till någon, kunde du ha sagt mer? Det är sådant litet ord men ack så stort det kan bli, och även så litet. Tack Pappa för allt du har gjort, allt du har lärt mig. Jag kommer alltid sakna dig!

Snart börjar morgon-passen igen

Uj uj uj, snart börjar de tidiga mornarna igen. Mornar då jag möter alla hästar i boxarna, hummandes och så blir det täcke av/täcke på. Promenera med den ena flocken efter den andra, backe upp och backe ner. Jag gillar faktiskt mina mornar men jag märker också att ju äldre jag blir, desto skönare tycker jag om lugna mornar utan stress att åka till stallet, pälsa på mig 3 ton kläder, pannlampa osv. Men, nu är det snart dags igen och alldeles snart är det fullt stall också! 14 hästar som ska ut i olika hagar. Det ska bli skönt att påbörja normaliteten men jag kan faktiskt inte klaga på min sommar. Har hunnit med ovanligt mycket den här sommaren men samtidigt ovanligt lite. Öland blev det första - riktigt härligt med semester där. Sen har det varit mycket byggande i stallet med foderautomater osv plus då visning av stallet för snart de nyinflyttade. Gurkan fick tänder och kulor bortopererade. Teo har gått barfota och kommer fortsätta barfota. Middag med goa vänner har jag hunnit med. Lite cafeteria-jobb också på några helger. Hemma har jag hunnit bygga köket själv, fått ny diskmaskin installerad samt ny varmvattenberedare och nya rör. Bilen har åkt in och ut på reperation. Besiktat både bil och hästsläp. Jobbat, jobbat och åter jobbat. Det som stör mig är att jag har inte priorieterat vedkapning!! Nåja, ngn gång ska vara den första och skulle inte förvåna mig nu att det blir strömavbrott under vintern.

Hovsprickan

 Teos hov lossnade igår. Alltså själva delen som var dålig. Han har inte ont eller så men det ser lite groteskt ut. Jag träffade en hovis i förrgår som raspade en hel del och la "sprickkanter" så att en sådan liten del som möjligt skulle lossna, om den skulle lossna. Vilket den förstås gjorde igår i hagen. Denna hovis visade också mig vad jag skulle göra om den skulle lossna vilket var exakt det jag redan gjort, vinkla tån med hovrasp. Skönt att känna att jag hade gjort något rätt i alla fall. Återkommer med foto imorgon.

Annars lunkar livet på i sakta mak. Semester har jag haft i miniformat, några dagar här och där och jag har njutit i stora klunkar. Ridningen börjar dra igång mer och mer och jag känner att Teo verkligen mår bra av att gå barfota. Jag pratade faktiskt med denna hovslagare om detta, att jag aldrig skulle ha trott att jag skulle bli en barfotahästare, det är inte riktigt min stil. Men som vi båda ansåg, vissa hästar mår bättre av att gå barfota, likaså mår vissa hästar bättre av att gå med skor. Visst, det kräver lite mer av mig som hästägare med en barfotahäst då jag hela tiden behöver analysera hoven, strålen, underlaget som jag rider på och status på hovarna, alltså lite mer än en normal skodd häst. Jag filar rätt mycket på hans hovar också så att de håller sig korrekt balanserade, inte flisar av eller så, plus ser till att han inte har någon liten sten som fastnat och kan ge skador.

Problemet är dock tävlandet. Jag skulle vilja tävla men FEIF tillåter inte barfotaboots pga att de ger så mycket skador (?!?!). Om man rider med barfotaboots som ger skador så behöver man nog fundera på om man verkligen är rätt person att ha sin häst barfota. Det finns så många olika barfota-boots nuförtiden som är perfekta för hästarnas hovar, det gäller bara att hitta rätt. 

Själv har jag provat Cavallo-boots som jag anser är för klumpiga och de gav Teo skavsår i karleden och jag har provat Scootboots som gav honom rejäla sår ovanför hoven precis, så de såldes. Men nu verkar jag ha hittat rätt, Flex Hoof boots. De är mjuka men har ändå en bra hård sula, dock behöver jag lägga i en separat sula för att det ska kännas rätt för honom men vad gör det? 

Jag kan rida ut i vilken terräng som helst, träna på volten, ligga i väldigt snabb galopp, ökad tölt och allt - utan att han berörs av bootsen eller tycker det gör ont av underlaget eller får sår på benen. Så, de är perfekta för honom men det betyder inte att de är perfekta för vilken häst som helst. Men för Teo passar de underbart. 

Detta år ska jag även försöka mig på att ha boots på vintern. Det ska bli intressant att se eftersom vi brukar få rätt isigt, både i hagarna och på ridvägarna. Broddar har jag för bootsen så det är bara att brodda på.