Att verkligen bli kompis med sin häst

 Teo köpte jag när han var 4år. En busig, snäll, samarbetsvillig häst med lite temperament. Men väldigt snäll och halt var hans bästa moment och är fortfarande hans bästa moment. Teo är en avkomma från Prins från Knutshyttan. En hingst som jag har förstått ger långa ryggar, långa halsar och sena (riktigt sena) avkommor - alltså att de blommar upp sent i livet.

Teo är sannerligen inget undantag. För det är nog först nu som han börjar gå riktigt bra, har riktigt bra vilja, vill göra mer och bjuder mer på sig själv men.......

Det är först nu han och jag börjar bli kompisar. Jag har alltid betraktat hästar som hästar men det är klart att de får sin stund med mig, jag borstar dem, rider dem, ser till att de har det bra men jag har nog aldrig blivit vän med en häst. För mig är vi olika raser och så länge hästen mår bra i sin värld så mår jag bra. 

Men Teo... jag har ändrat förhållningssätt med honom. Jag kanske inte kelar med honom, har jag aldrig gjort men jag kan skratta åt hans bus när jag rider, förstår vad han vill och han pratar med mig. Lätta små ljud som kommer från honom, särskilt när jag hämtar honom i hagen så hör jag ett lågt stön-suck-pip från honom. Likaså i boxen, jag behöver bara visa mina händer så placerar han sig så att jag kliar honom på rätt ställe. 

Jag tror det hände efter att jag bestämde att honom kommer jag aldrig sälja. Han ska få vara hos mig tills han väljer att vandra till de evigt gröna ängarna. Då blev jag annorlunda mot honom och han mot mig. Vi är liksom kompisar nu, rätt mysigt faktiskt.

Sommarledigt

 Idag var mitt sista morgon-utsläpp!! Nåja, 3 månader framåt i alla fall. För nu är det betraktat som sommar och då är jag ledig! Nu ska alla hästar gå ute dygnet om och vi roterar på kvällspassen bara.

Så otroligt skönt. Jag har inga problem med att morgonfixa eftersom jag är morgonpigg men det ska bli så skönt att inte stressa iväg för att ta släppa ut hästarna och sedan åka till jobbet. Åker jag till stallet på morgonen nu så är det bara för att rida min egna häst.

gammal bild men varje vardagsmorgon sept-maj, runt kl 5.. ut med hästarna.

Ny stallkompis på gång

 Ibland går det fort och det verkar som om vi på Toftesta har fått gott rykte för våra stallplatser går åt som smält smör när en plats är ledig. Jag la ut en annons på hästnet för 2 veckor sedan och 4 personer har hört av sig inom 1 vecka varav en person kom och tittade, tog platsen och flyttar in nästa helg. 

Det känns så fint att alla i stallet är så otroligt snälla, rara, hjälpsamma och trevliga och alla nykomlingar får allltid sådant gott välkomnande. Jag gillar sånt. Själv känner jag mig lite som tjatigaAnna kombinerat med snickarPelle. För antingen får jag påminna folk om hur vi hanterar saker i stallet eller så står jag med en skruvdragare i handen. Men det är väl så, när allt går så bra som det gör i stallet så är det småsaker jag poängterar om - ack så viktiga men ändå småsaker. 

Imorgon är min sista morgonfodring på 3 månader för därefter är det bara kvällsfodringar på rullande schema som gäller. Var 14:e dag har jag kvällen och ska visitera alla hästar  ute i hagarna och var 8:e helg är det samma sak. Riktigt skönt och jag har längtat efter att få vara ledig på mornarna, det har börjat slita lite efter denna flytt från litet isis-stall till stort isis-stall. Det har varit mycket som har behövts ordnas, byggas, tänkas, fixas och reda ut. Har det varit värt det?? Japp!! Men jag är ändå lite sliten.