Träning & Familjeträff

Lördagen började med morgonfodring sedan hem och börja jobba hemma. Nu börjar värmen så det är dags att göra ordning tomten igen. Klippte gräsmattan, dammsög inomhus och på alla altaner, tvättade och hängde ut tvätt utomhus.. Njöt av blomster och sol.

 
                                       

Det har blivit ganska stenhård träning i helgen. Vi har jobbat på volten och så även på grusvägen. I lördags kväll blev det volten och det gick inte så bra. Det kan ju inte alltid gå bra och Teo känns stum, stel och lite ovillig att jobba med mig. Så vi kämpade på en bra stund och när vi till slut samarbetade så avslutade jag träningen. Men nog jobbade vi länge. Hans högra sida har på något sätt blivit stum eller så är det jag som kräver för mycket?.. Nåja, jag blev nöjd och han likaså, så då får det vara bra.

Söndagen var mors dag så självklart åkte flaggan upp i toppen!

Därefter så träffade jag en bunt familj utomhus. Alla vaccinerade förutom jag och det var otroligt roligt att få se alla efter över 1 års frånvaro. Min mamma & moster fyller år runt den sista maj, så det blev en liten sammankomst. Inte planerad utan vi alla hörde av oss och sa att vi skulle komma.

En del av familjen

Mamma fick ett fågelbad

Brorsan dök upp med blommor i handen

Ida hatar nyklippt gräs så hon la sig på jorden istället.

Sedan mot stallet och så red jag ut på grusvägen. Även här blev det rätt stenhård träning med kort tempo tölt och väldigt aktiv bakdel. Ida fick hänga med i västen eftersom det var supervarmt ute och då kan hon inte vänta i bilen. Supersvettiga efter passet så duschade jag av Teo och sedan fick han sova inne.

Grusväg & Promenad

 Igår blev det grusvägen igen.. Denna gång var det en grusväg och inte en sjö vi red på. Teo kändes fin och pigg, mjuk men ändå stark. Det är otroligt roligt att känna hans kraft under mig och viljan som jag inte trodde fanns hos honom. Covid-tiden har sannerligen hjälpt till med träningen och även att jag har fått chans att dra på i högre tempon. Jag tror dock att upplägget för att träna honom har varit väldigt bra, från start vid 4 års ålder till nu, 9år. Det har varit trav i början, kort kort tempo tölt sedan lägga in lite mellantempo och träna styrka och nu mera tempo. Riktigt bra upplägg, långsam träning, långsam uppbyggnad. Perfekta ridsällskap under alla år, ingen nämnd ingen glömd - jag har behövt er alla.

Men jag tyckte att när vi red iväg så lät det lite om min stallkompis hästs skor och det lät värre och värre. Och när vi skulle ta sista race-galoppen upptäckte jag att vid första galoppsprånget på våra hästar så var det en sko som låg kvar på backen. Bara att stanna, skrika "Hästen har tappat en sko!!" och så satte vi båda av, tog upp skon och då var det dags att promenera hemåt. Rätt mysigt och jag tror nog att hästarna tyckte det var väldigt trevligt. Teo gick med spetsade öron och tittade ömsom in i skogen, ömsom på vägen. Han njöt i fulla drag. Man kanske ska ta en promenaddag på träningsschemat - aldrig fel att träna ryttaren också.

Ida mår änligen bättre. Hon var så pigg och glad igår kväll, bad om att få busa hela tiden vilket jag naturligtvis uppfyllde. Vi busade och lekte med bollar, jaga varandra i hemmet osv. Hon har ju varit lite låg en tid, antagligen för att det gjorde ont i munnen, så det var väldigt kul att ha en busvoffa igen.

Vila

 Det blev lite planerad vila för grabbarna under måndag, tisdag då Ida fick gå till tandläkaren i måndags och drog ut några tänder samt blev sydd i munnen. Det var planerat då när jag borstade hennes tänder i början av maj  noterade att en liten tand var lös. Dock trodde jag inte att ytterligare två tänder var lösa men det berättade veterinären för mig när de hade sövt, röntgat, rensat tandsten och tagit bort tänderna. Herrejösses!!  Veterinären sa dock att hennes mun var ovanligt fin för en sådan liten ras med den åldern (Ida är 9år)..  Det är bra att borsta tänderna på hunden och inte ge så mycket godis!!

Svullen och ynklig men sååå söt.. 

Så det blev Ida-stund hela måndagen, efter att veterinären ringde och sa "Du får komma hit, Ida är inte så glad".. Hon skrek, det hörde t om jag i telefon. Saknade matte, ville inte vara på läskigt ställe i bur. Ida har alltid varit matte-kär men det är klart, jag har inte tränat bort det så då får jag skylla mig själv lite. Hon kan nästan inte vara utan mig. Det pips och gnälls och skriks när jag är borta. När jag väl kom dit, satte mig ner med henne i famnen så tystnade hon och somnade nöjd över att matte var på plats.

Hela måndagskvällen satt jag med henne i famnen medan hon gnydde av både smärta, chock och lite egen självömkan. Tisdagen var bättre men hon var svullen i ansiktet och en smula låg, antagligen hade hon ont i munnen. Men oj vilken lyx hon fick!! Människo-mat!! Lyckan var stor när hon kände doften och ännu större när hon noterade att maten var till henne. Ida får nämligen inte äta hård mat tills stygn och sår har läkt i munnen.

Namn-namn.. Fiskbullar & Potatis.. Renslickat

Onsdagen var en regnig dag. Det regnade hela dagen.. Alla diken översvämmades, hagen blev en sjö och hästarna frös så de skakade. Eller nja, Teo hade bara burrat upp sig men Solfari är som sagt en riktig frysskit, så han frös så han skakade. Trots lätta vintertäcken på dem! De komma in (som vanligt) och äta massa hösilage och så på med fleece på båda så de blev riktigt varma.  Det händer att jag är så tacksam över att jag har valt att stå i ett stall där jag har box och igår var en sådan dag..  Nybäddat fick de också i boxarna.

Rosa Solfari..  

Sedan måste jag rida.. Teo har vilat 2 dagar och det är typ 1 dag för mycket så det var bara att sadla på och dra ut i regnet. Kan säga att det var en rätt rolig ridtur med lite översvämmade grusvägar så vi fick lite vattengympa längs vägen.

Det här var bara en liten snutt.. Vägen var rejält översvämmad på sina ställen.