Feberfri, kedjefri

 Ahh, sååå skönt det är med valacker. Jag trodde aldrig jag skulle skriva så men jösses så skönt det är med valacker. Solfari har blivit så lätthanterad! Han bits inte, stegrar inte, steppar inte, bryr sig knappt om andra hästar förutom vanlig nyfikenhet. En helt vanlig enkel valack. Gick väldigt fort tycker jag med testosteronfri häst. 

Nu är han feberfri också och svullnaden är nästan borta

Han och Teo kommer överens, de accepterar varandra men inte mer än så. Teo har återvunnit sin makt och "äger" allt i hagen, styr alla.. 

Men jag skulle verkligen vilja ha 2 valacker till i hagen! De behöver bli en liten flock och hagen behöver det. Synd att ingen vill stå här, jag misstänker att det beror på att de flesta vill ha lösdrift. Vi är ett bra gäng, vi står i en liten del och driver själva men det finns ett jättehärligt gäng (numera) i storhäststallet, så det är ingen brist på folk eller ridsällskap. 

Numera leder jag Solfari utan kedja också. Yeyy! En stor grej för mig..

Infektion, feber, migrän, träning, volt

 SÅ mycket det kan hända på bara några dagar. Efter torsdagens kylslag då hästarna frös så de skakade började Solfaris bekymmer. Han fick lite förhöjd temperatur och började svullna upp ordentligt i skapet och runt pungen. Jag noterade en humörsvängning också, han blev låg, lite apatisk. 

Jag har tempat honom morgon och kväll sedan kastreringen och han har konstant legat på 37,3. I fredags var det 38,0 på morgonen & 38,6 på kvällen. Jag tänkte att jag väntar till lördagen för att se hur han är och longerade honom rätt hårt på fredagskvällen. Ringde veterinären på lördagsmorgon för tempen var fortfarande på 38,6. Veterinären sa att jag skulle "ta det kallt för hon hade varit med om massa kastrationer och de brukade svullna... longera lite mer".. Vilket jag gjorde.. 

Plus att jag släppt ihop Teo och Solfari. Gick förvånansvärt enkelt. Teo brydde sig inte alls och Solfari var som sagt lite för apatisk. Lite "hej hej" och sen var det bra.

Jag och min stallkompis stod där i blåsten i hagen och hade tänkt väga hösilage men det var slut på hösilage hos oss och gårdens traktor var trasig. Så det blev att stå still i hagen i fruktansvärd kyla och blåst. Inte alls var vi hade planerat. Efter ca 4-5 timmar var vi nöjda med det vi såg och åkte hem för att värma oss och äta lite.

In med hästarna på eftermiddagen och ridning på volten, eller jag hade en liten tjej som fick rida Teo - hon blev väldigt lycklig och galopperade runt runt i ca 1 timme. Bästa underbara Teo, han är magisk.

Tempa Solfari, 38,6 fortfarande. Hmm??? 

Söndagsmorgonen hade jag migrän men upp till stallet och tempa, longera. 38,4. Lite bättre. Svullen som attan men jaja. Jag skulle ju ta det kallt sa veterinären.

Städdag i stallet var det också så jag och stallkompis tog till oss att städa vår sk."tork". Det är en lada där vi hänger blöta täcken och förvarar längs med väggarna våra saker. Vi sopade rent, organiserade det hela och märkte upp allas platser. Blev riktigt fint. Min migrän gick i taket så det blev akut hemgång.

För att sedan åka tillbaka på söndags eftermiddagen, ja jag hade fortfarande migrän men hästarna måste skötas. Ta in grabbarna och så tempa Solfari. 39,4!! Och riktigt svullen överallt!!

Näe, NU tvingade jag hit veterinären. Det var en annan än gårdagens veterinär (de är så trevliga på Rimbo distriks) och hon öppnade upp såren i pungen som hade slutit sig. Den ena sidan var ok men den andra.. URK!.. Det rann ut var och annat illaluktande äckel (vill påminna er läsare att jag hade migrän och är jättekänslig för lukter) men det var bara att svälja massa gånger och fortsätta assistera veterinären. Hon tog en tops och förde in hela topsen rakt upp i var/såräcklet för att göra en bakterieprov. Men jag riktigt kände hur Solfari tog en lättnades suck så fort hon öppnade varhärden, det måste ha spänt något otroligt. 

Han fick penicillin, metacam rakt in i blodet och så ordinerades han longering 2 ggr/dag hårt och penicillin i 4dgr. 

Och imorse (tisdag) hade han 37,6, var superpigg och glad igen. 

Snö, regn, nollgradig, kalla hästar

 Igår snöade det hemma så jag åkte till stallet lite tidigare än normalt för att ta in våra hästar. De tycker sannerligen inte det är kul ute när det är sånt här väder, tänkte jag. Och jag hade rätt.

Teo såg mig på långt avstånd när jag kom gåendes mot hagen och han spurtade i fullt fräs mot grinden. Trots vårtäcke med fleece så såg jag att han frös.. På med grimma, in i lilla insläppsfållan och så vidare för att hämta Solfari. Han skakade i hela kroppen och visste inte hur han skulle bete sig för han stegrade, bet, sparkade, sprang omkring så fort jag försökte få på grimman. Efter ca 5 minuter i hagen med lockande, pockande, lugnande händer så lugnade han ner sig såpass mycket så jag kunde trä på grimman. Upp med 2 töltandes pojkar till boxarna där de fick på sig fleecetäcken och de fick massa hösilage. 

Ner till hagen igen för att ta in nästa häst. Hon sprang omkring i hagen som en toka och efter ett tag kunde jag sätta på grimma på henne också. Även hon töltade i väldigt vacker form hela vägen upp till stallet medan hon trumpetade som en elefant och även hon frös så hon skakade och fick fleecetäcke och hösilage att äta. 

Det är mellan -5 grader till ca +5 grader och regn/snö som hästar fryser! Inte i -30 grader utan just det här mellanvädret. Samtliga hästar i storstallet frös också, trots att de har rätt mycket käk i hagarna. 

Red gjorde jag dock! I paddocken och vi övade volter, sidvärtsrörelser osv. Teo gick vansinnigt bra så jag avbröt efter ca 20minuter. Varför fortsätta när allt bara fungerar?? 

Nöjd och belåten åkte jag hem till min härliga stugvärme.