Värme

Men nu får det vara nog med sommar!! Jag kan ju knappt rida.. Hur GÖR folk som äger och rider hästar? Rider de i gassande solsken, typ 25-28 graders värme? Med bromsar, flugor, myggor surrande runt sig?

Själv tycker jag dels det är plågeri för hästen, de måste dels arbeta och dels kämpa mot insekterna och solen och dels tycker jag själv att det är plågeri för mig!! Jag fixar det inte bara. -30 grader, hur enkelt som helst, det är bara att bylsa på kläder men värme..man kommer inte från det.

Nåja, slutgnällt.. Jag red på morgonen imorse och tränade på volten. Övade öppna på stallkompisens häst. Han tycker det är riktigt svårt, har svårt att böja bogen på det sättet och använda yttertygeln på rätt sätt men han kämpar på bra! Riktigt nöjd blir han också när jag berömmer och ger honom långa tyglar, då sänker han huvudet långt ner, slappnar av, länger steget och frustar nöjt.

Teo och jag övade istället på tölt. Var någon vecka sedan jag töltade så jag kände att jag ville rida lite i den gångarten. Vi snurrade runt lite vid parkeringen då ridvolten är lite för tung för tölt - ja för Teo alltså, så då får man hitta alternativ. Rätt kort runda men bra runda.

Båda hästarna fick vila en stund i svalt stall och sedan ut i hagen igen medan jag åkte hem och städade förrådet. Jag har en liten lista på vad jag ska göra varje helg och den här helgen var schemat att slya rent framsidan från ormbunkar, sly och annat samt städa upp förrådet. Båda sakerna är gjorda och jag känner mig riktigt nöjd med mig själv.

Mekaniska grindar

Nu har jag byggt klart hagar!! I nuläget då vi bara har valacker så kan vi utnyttja allt vi kan på vår hage, det kanske förändras med andra hästar.. Om det skulle komma ston eller när Solfari kommer, som är hingst. Men just nu kan vi utnyttja hagarna till max!!

Så, vi har en grundhage som just nu är riktigt nedbetad, en riktig magerhage. Sedan har vi den bakre delen av denna hage som har gräs som når ända upp till magen på hästarna - en riktig superkraftig hage.. Den kan vi öppna med 6-timmars timer om vi önskar. Just nu släpper jag in dem där ca 30 minuter men mer behöver de inte.

Och så har jag då byggt klart en lite mindre hage, eller ungefär som superkraftiga hagen. Där kommer jag sätta in en 12-timmars timer. Så vi kan öppna även denna hage inom 12 timmar efter inställning, eller max 12 timmar - man kan ställa den på 30min till 12 timmar.

Helt underbart!! I vinter har vi alltså 2 hösilagehagar som vi då kan ställa in med 6 timmar och 12 timmar och vi behöver inte stressa till stallet för att ge dem mat. Vi behöver bara ställa in timrar på morgonen och ladda med hösilage och så får hästarna det de behöver. Eller så kan vi ställa in så de får frukost och lunch.. eller eftermiddag och natt..

Det är så lyxigt med dessa mekaniska timrar..

Att ha kul med sin häst

Jag läste ett reportage i Islandshästen nyligen, att vi tar ridningen på för stort allvar.. En väldigt bra artikel om mål, stress, glädje.  Det fick mig direkt att titta inåt.. på mig själv och min ridning. Jag tycker inte stora mål är fel men det måste finnas utrymme för lek och vila.

Ja, jag har mål med min ridning och det är att bli riktigt duktig tillsammans med min häst. Tyvärr är nog jag en sådan person som gillar uppmärksamhet (eller tyvärr och tyvärr - jag är en sådan person som vill ha alla ögon på mig - på rätt sätt) MEN!
Det får inte ske på bekostnad av hästens välfärd eller vår ridglädje. 

Jag vill inte sitta på en maskin. Då kunde jag lika gärna ha börjat med dragracing, ungefär lika dyrt och med samma kraftkänsla under sätet. Jag vill ha samarbetet.

Glädjen är viktig, både för mig och min häst. Jag vill att vi både bidrar med styrka, kraft, energi, samarbete och glädje. De gånger Teo visar sin glädje eller busighet så brukar jag dra på smilbandet och bara fnissa eller skratta - för det är sådan skön känsla att veta att även han tycker det här är roligt. Hur han visar det? Ibland så snackar han, ja han är en "pratare".. Han småstönar lite och det brukar han göra när han ser en snygg dam, gott godis och ibland när vi rider. Det måste betyda att han gillar det. Ibland kan han busa till det lite mer genom att slänga med huvudet, studsa lite på frambenen och pipa till.. Då skrattar jag alltid och ger honom en klapp på halsen som att säga; Ja, nu kör vi, Teo!!

Men, jag har en grovplan var och hur jag tränar.

Älskade Kjartan som hatade bromsar så han packades in rejält under ridturerna.
Gick inte en meter utan sin riddar-utrustning.

Sommar rider jag nästan alltid på ridvolten, alltså under juni, juli, augusti. Då tränar vi "lätt", alltså inte så mycket konditionsträning utan mer smidighet, böjlighet och kanske övar på ngt riktigt svårt som vi inte har fått till under resterande tid av året.  Varför? Jo, för jag avskyr insekter och på sommaren är det minst insekter på ridvolten och min hund kan inte sitta i bilen eller följa med mig varje gång jag rider - så hon får då sitta vid ridvolten och titta på mig.  Det är rätt korta pass: Typ 10-20 minuter.

Ketill & Jag på en långtur i Grillby. Typ 30 grader.. Vi tog en paus vid kyrkan.

Vår, Höst, Vinter är mina uteritts-årstider. Då tränar vi ute och nästan bara ute på grusvägar, skogsvägar etc. Då njuter vi. En grusväg jag ofta rider är ca 8 km lång, många kurvor, massa backar och där övar vi allt möjligt, tempoväxlingar, galoppfattningar, skänkelvikningar eller så bara busar vi. Ofta väljer jag väg men ibland får även Teo välja och då blir det oftast "mamma-rundan". Jag kallar rundan så eftersom den rundan tog jag ofta tillsammans med mamma och Kjartan, då rundan var i skogen och lite lagom lång. Det är Teos favoritrunda..

Så glädjen finns där hos oss båda känner jag och nog njuts det på ridturerna men jag saknar ibland de längre rundorna med fika som jag gjorde förr..

Naturligtvis rider jag inte bara för mig själv utan jag har förstås min tränare som jag åker till ungefär 2-4 ggr/år för att stämma av att det jag gör är korrekt. Förr i tiden tränade jag mycket oftare för tränare (typ 1gång/månad) men jag känner att numera behöver jag bara en avstämning på fin-detaljerna.

Brana och jag för 4 år sedan på träning hos Peter Häggberg. Hon hade precis fått klartecken från veterinär att hon var ok.. Sedan blev det bakslag igen...

Artikeln pratar också om att vi har bråttom.. Visst kan jag förstå många hästägare (inkl jag själv) som får panik när hästen inte levererar det man köpte eftersom hästar är dyra, det kostar massvis att äga en häst och man vill då inte hålla på och öva i flera år då hästen redan skulle kunna detta.. Ännu värre är det om hästen är skadad. Att vänta eller låta en häst vila kanske inte är riktigt det man har råd med. 

Jag kan bara se till mig själv; Brana (min förra häst) var skadad i 2.5 år. Vi kan lugnt säga att jag väntade.. men till slut fungerade det inte och hon fick avsluta sitt liv hos mig. Theodór, (ja, Teo) honom köpte jag när han var 5 år och vi har övat i 2 år på att kunna tölta - och vi är ännu inte klara. En person som inte hade tålamod eller råd att vänta - hade för länge sedan avlivat och sålt dessa hästar, typ efter 6-12 månader men jag är inte sådan. Jag är en hästmänniska och vill ge hästen den bästa chansen att kunna presentera sig själv på bästa möjliga sätt.
Men naturligtvis kostar detta en hel del och alla har inte råd, man vänder rätt ofta på alla pengar och ibland blir det väldig annorlunda maträtter för mig, men det är mitt val..

Vad ville jag egentligen säga?? Jo, mål är bra men det måste vara långsiktiga mål med vettig målbild. Och tillåt lite bus ibland..

Ida & jag på uteritt en solig dag. En av undantagen som ibland sker på sommaren, för ibland är vi busiga