Volt-arbete, Gräs, Hösilage

Det blev en sen ankomst till stallet igår men vad gör det?

Hästarna hade det skönt i sina boxar och jag passade på att ta det lugnt i stallet då jag var helt ensam. Borstade av Kjartan rejält och fick ihop en hel del päls som hade lossnat. Han njöt av allt kliande han fick samt det bästa av allt: Äta apelsin!!

Teo fick sig också en rejäl genomgång men han fäller mindre synligt eftersom han är helrakad sedan i vintras. På med sadel och träns och så ut mot ridvolten. Tränade lite sidvärtsrörelser, volter i både trav och tölt men att tölta på volten är lite tungt.. Underlaget är ännu lite för tungt för tölt för Teo så vi höll oss mestadels till trav och galopp. Övade en hel del galoppfattningar också.

Tog sedan en avslappnande skritt på grusvägen för att sedan rida hemåt. Mys..

Jag har noterat att Teo verkar svälla lite om magen och visst, de går på grönbete men så mycket gräs finns det inte i hagen. Jag sänker givorna så mycket jag kan inomhus men nu går han på minimalt men går fortfarande upp. Noterade imorse att två hästar väljer att äta gräs framför hösilaget som jag serverar på morgonen vilket leder till att Teo och Mestur äter upp allt hösilage. Eftersom Teo är en "spaghetti-kille" (suger i sig maten fort) misstänker jag att han äter ca 2-3 kg hösilage och på det sedan allt gräs som finns i hagen - inte undra på att han sväller..
Jag får helt enkelt rida längre och mer numera..

REDO för tävling

Nu har jag äntligen fått "tummen ur.." som det så fint heter..

Hästsläpet är servat och besiktat hos självaste Trailerexperten i Brottby. Lite olja, fett på olika ställen, bromsvajrar bytta och så besiktade de släpet åt mig också, lat som jag är..

 

Och så har jag fått mitt nya tävlingsskåp. Jag fick detta skåp förra år men det var lite väl tungt och så ville jag ändra på några detaljer så det returnerades hem till föräldrar under vintern och voila - så kom det tillbaka nu i veckan.. Lättare, mera funktioner och (målat ?!!?)  Jättefint och jag ser fram emot att få börja använda det..

 

Förr i tiden hade jag ett plåtskåp, underbart bra, men det sålde jag när jag slutade med stora hästar och behovet har inte riktigt funnits. Men med Brana, så önskade jag verkligen ett skåp eftersom det var ikea-säck på ikea-säck som plockades från transporten till tävlingsstall och det var ett riktigt hästjobb..

Nu har jag ett skåp med utrymme för sadel, träns, täcken, borstar, lindor, boots, spö, hjälm, spegel, snoddar, skor osv osv.. Allt jag behöver typ.

 

Så NU är jag redo för tävlingar!!

 

 

Hagsnack, Uteritter, Dikes-bekymmer

Vilken helg!! Soligt och varmt väder som bara bjöd in oss till att vara ute. Hästarna fick vara ute dygnet om i hagen - vilket jag tror de gillade och inte gillade. Hästar är vanedjur och det här med att få komma in och sova samt äta är något de uppskattar (märker jag), så de stod vid grinden på kvällarna och väntade på att få komma in. När de till slut insåg att ingen kommer så gick de iväg och åt gräs.. För gräset har kommit! De betade och betade men tack och lov så är det inte massivt mycket bete utan de håller nere gräset till lagom nivå.


Första kvällen ute. Jag gick runt och kollade så att strömmen var tillräckligt hög för att hålla hästarna inne i hagen.

 

Morgonhästar som kommer gåendes till morgonfodraren

Medan Therese morgonfodrade så tog Ida och jag en härlig promenad i skogen på hemmaplan

Jag passade även på att städa upp lite ute hemma, kapa lite ved och njöt av tillvaron på altanen.

Det blev en del ridturer också med en avramling. Inte jag men min kompis som tog ett skutt över dike med sin häst vilket blev ett skutt på 1.50m högt och 1.50m brett vilket min kompis inte alls var beredd på så hon landade snyggt i leran på magen.. Ingen skada alls så det var bara att sitta upp igen och rida vidare.

På söndag hade vi möte med gården och snackade vinter 2018/2019. Jag är rätt tidigt ute men jag gillar att ha en plan och eftersom den bästa tiden att bygga hage med stolpar är NU, så ville jag veta. Efter väldigt mycket funderingar och planeringar så insåg vi alla att den hage vi har får bli vår året-runt hage. Vi kommer expandera den lite eftersom vi antagligen kommer skärma av vissa sektioner  under hösten (för sommaren 2019) så hagen får vila lite. Det här blir bra. Vi kan då bygga en stor lunchhage så hästarna inte behöver trängas och alla vågar gå in och äta lunch utan att bråka med de 2 högrangade killarna.

Söndag kväll tog jag in alla hästar, då det skulle bli frost under natten, och så tog jag på Kjartan en grimma+grimskaft, Teo sadel och träns, stoppade in Ida i västen och red ut på en liten skrittrunda i skog och mark.

Det blev lite stökigt när vi skulle gå över ett litet dike med lera i diket. Teo HATAR vatten och det här med att gå över diken blir alltid en massa debatt mellan honom och mig. SÅ medan Teo stod där och velade så stod Kjartan lugnt och fint bakom oss och väntade på sin tur.. Så SWOSH kastade sig Teo över och jag var beredd på det men inte riktigt beredd att Kjartan inte hängde med så jag tappade Kjartan!!

Den lille gubben som ofta gör som han själv vill (fort också när han vill) vände på en femöring och tänkte trava iväg hemåt.. Tack och lov trampade han på grimskaftet och stod still så jag kastade mig av Teo - med Ida kvar i min väst - och så skulle vi bara gå och hämta Kjartan.. Meeeen, det var ett dike däremellan så Teo totalvägrade!! Där stod jag, mellan två hästar med fullt utsträckta armar, en som jag höll i tyglarna på Teo som stod som en åsna på ena sidan om diket och en arm försökte jag nå Kjartans grimskaft som var typ 30cm från mig. Jag tänkte att jag släpper snart Teo och tar tag i Kjartan men då kastade sig Teo över och simsalabim kunde jag fånga in Kjartan.

Nu kom nästa problem.. Eftersom jag hade Ida i västen så kan jag inte sitta upp lika lätt i sadeln då jag kommer klämma sönder henne eller snurra runt sadeln men det fanns ingen "uppesittarpall" i skogen så jag fick försöka.. Och det gick!! Pustade ut en stund och så vände vi igen för att gå över diket en gång till.. Den här gången bad jag Kjartan gå över samtidigt och då var det hur enkelt som helst..

Väl hemma igen, efter ungefär 1 timmes skrittrunda, så frös både Ida och jag. Kallt ute trots solen. Kjartan ville som vanligt ha gott-gott efter ett arbetspass... vilket han fick förstås.

Ge mig GOTT-GOTT

Även en annan liten herre ville ha gott-gott men han fick ingenting..

 

En härlig skön helg...