Andas, njut av livet

Ibland får man sig lite tankeställare om vad man egentligen pysslar med.. Och nu menar jag det stressiga hamsterhjulet där man går upp, åker till jobbet, åker till stallet, äter middag, sover.. Man skyndar och skyndar lite mer..  Och så kommer den! 

Påminnelsen om att ta en paus i livet och lukta på blommorna, känna att man lever,
inse att du springer för livet utan att se livet.

Min bror har skadat sig rejält och (enligt mig) svävade lite mellan liv och död förra veckan. Han fick blödningar i hjärnan, 10cm öppen skallskada i bakhuvudet, mellanörat verkar ha fått en smäll, revben är av, nyckelben är av och en del andra småskador. Genom att ramla från en stege från ca 3 meters höjd, mer eller mindre rakt bak på huvudet... Han var totalt o-kommunicerbar förra veckan (inte medveten om oss, kunde inte prata osv) men nu, 4 dagar senare var jag+mamma och hälsade på honom och han pratade med oss, kände igen oss och vi gick och fikade tillsammans.. På 4 dagar har han lyckats komma tillbaka till oss. Visst har han ont, visst tar allt lite längre tid men han är åter hos oss.. Min bror är en tuff, envis kille!!

Och det är då jag får dessa tankeställare.. Vad gör vi egentligen?? Måste vi tjäna mer pengar, stressa fram i kö:erna, bli bättre, bäst, super, ha det perfekta huset, perfekta livet, perfekta partnern och perfekta jobbet.. Är det så viktigt?? Man hinner ju inte uppleva det man kämpar för.  Man hinner inte umgås med familjen, med vännerna.. Man hinner inte se en soluppgång eftersom man redan tänker på när man ska gå upp imorgon för att se nästa..

Jag ska försöka njuta mer av livet. Inte se det negativa hela tiden och inte se stressen. Jag ska försöka göra som tjuren Ferdinand.. "lukta på blommorna och sitta vid min korkek".. Jag ska försöka stanna upp, bjuda in familj & vänner på middag, inte vara så perfekt hela tiden.

Mys

Har ingen lust att skriva nåt idag så jag bjuder på lite sköna bilder istället..

Att följa trender

En hel del personer (inkl mig själv ibland) blir så trendinspirerade. Det kan vara lokala trender i ditt stall eller så är det något som snappats upp på tävlingar, kurser eller så är det helt enkelt att den person som du beundrar har saker eller gör saker som du då tar till dig.

Mycket handlar om saker. Prylar. Detaljer.

T ex så vill alla rida med bygelnosgrimma för några år sedan. Eller veredeus-boots.. varför inte G-boots som också dök upp som en trend. Skoridbyxor. Olika märken på sadlar - spelade ingen roll om du redan hade en bra sadel, man ska ha just det där märket. Olika typer av hjälmar som faller folk på modet. Blinget, det får vi inte glömma - allt glitter som helt plötsligt var ett måste. Tunga skor fram. Silikon i hovarna.

Prylar är inte fel. Prylar är bra och får marknaden att vakna till liv och nya bättre, förhoppningsvis snällare mot hästen, uppfinns.

Men ibland blir det så att vi tror att hästen går dåligt pga prylar som inte är rätt märke, inte rätt pryl. För om en viss tränare kan få hästen att gå så sagolikt bra (och denne tränare har ju bara fina hästar - sen att tränaren har möjlighet att sortera bort "dåliga" hästar, det har man helt glömt bort), då måste det ju bero på prylarna. Och så har man hamnat i ekorrhjulet köpa prylar.

En klok man berättade en gång för mig att hans vän på runt 80 år tränar in unghästar. Han rider alla sina hästar i samma sadel, samma träns och det har han gjort ända sedan han började rida. Hans hästar är alltid mjuka, följsamma, lyhörda och flotta. Behövdes det prylar för honom?  Nej.

Det gäller att se över sin egna ridning och kommunikation med häst innan man börjar köpa prylar. Jag menar att en god anpassad sadel till just din häst är bra men måste du då köpa en ny bara för att "alla" andra har ett annat märke?

Kan det vara så att din kommunikation med din häst brister?

Jag har också varit pryltok och är nog det lite fortfarande. Jag köpte prylar tidigare men insåg, efter många långa ridturer på flera dagar, att det var kommunikationen med min häst som brast. När vi var tillsammans minst 10 timmar per dag - då började vi träna tillsammans och förstå varandra. Då behövdes knappt inga prylar, jag styrde hästen med hand mot manken. Efter denna insikt så minskade jag ner prylbehovet, vilket både har gjort att jag tar en rejäl frågestund med mig själv först när min kommunikation med min häst brister och min plånbok har blivit gladare. Men jag köper fortfarande prylar.. gärna med bling på :-)

Flest prylar på hästen vinner..