Vila, ridning, bara några dagar kvar

 Teo har fått vila hela veckan som har varit då jag har haft extremt mycket att göra med jobbet. Så samtliga hästar har varit ute dygnet om och bara varit hästar..nåja,. i separata hagar. 

I fredags fick hästarna komma in igen då mitt jobb har lättat lite. Jag tror Teo och stoet verkade tycka det var skönt att sova inne men Solfari var mindre nöjd. Han dundrade med hovarna i boxdörren och skrek, skrapade. Det går inte ens att ha hingstgallret öppet längre för han och Teo slåss.. hårt! Teo riktigt avskyr Solfari just nu då Solfari är riktigt stökig.

Riktigt jobbigt att leda Solfari nu, han skriker, stegrar och håller på så jag längtar tills han ska kastreras. Bara några dagar kvar, tack och lov. Även om det kommer vara några veckor innan testosteronet försvinner men jag hoppas han reagerar bra och lugnar ner sig fort. 

Jag städade hagarna idag från gammalt hösilage. Det verkar som om grabbarna föredrar gräs framför hösilage för jag har mängder med gammalt hösilage som de vägrar äta upp. Likaså i boxarna. Så nu minskar jag mängden mat och har dessutom lagt in pallar med kragar så att de inte kissar/bajsar på gamla maten. Nu har jag lite bättre koll på hur mycket de äter då maten förhoppningsvis är kvar i pallarna. 

Red ut idag för första gången efter kursen. Riktigt skönt att ta en runda i skogen och njuta i tölt, galopp på vägarna. Teo kändes pigg och glad och jag försökte hela tiden tänka på att hålla in högra bogen.

3-dagars kurs med bröderna Häggberg

 Fredag, Lördag, Söndag skulle ha varit ledig och mys och påskmat men sånt sysslar jag inte med. Näe, istället åker jag iväg med Teo på 3-dagars ridkurs för bröderna Häggberg  på underbara Marmatorp. Alltså vilket ställe!! Servicehuset hade 4 toaletter (tror jag) och stort matområde, superlyx för speakerfolket i framtiden och ett riktigt bra kök, behandlingsrum samt konferensrum. Maten var gudomligt god!  Det kan nog inte bli lyxigare tror jag! 

Men dit åkte vi och mötte mamma där som då skulle agera hundvakt. Stackars oss, ibland för det blåste något så infernalisk och med detta läge vi är i med covid så ville vi inte sitta inne utan vi plågade oss genom att sitta ute. I snålblåsten. Tack och lov för rejäla vinterkläder!!

Så ridningen då. Jomenvisst, jag ville öva på teknik den här gången och var riktigt tjattrig kan man lova. Jag ställde den ena efter den andra frågan om ridteknik, vad som är bäst vid nedtagning från steglängdsökningar till långsamma tempot tölt och var man skulle sätta bytet och på vilket sätt och hur och varför och bästa inridningstekniken för oss och bästa visningen osv osv. Jag riktigt bubblade av frågor, kommentarer, funderingar, beslut och annat. 

Teo är ingen morgonhäst och det visades tydligt under dessa 3 dagar. Varje morgonpass var han stel, ovillig, gjorde precis lagom mycket, höll emot och kändes riktigt beige. Varje eftermiddagspass var han pigg, mjuk, samarbetsvillig, snygg, flott till och med.. Som båda bröderna sa: Skillnaden mellan morgonpassen och eftermiddagspassen är 1.0 i poäng. Nämen?! Så kan det ju inte vara.. Jag måste komma på ett knep där jag får Teo lika arbetsvillig på morgonen som på eftermiddagen.

Vi "tävlade" också. En V1 och en T1. Poäng runt 5,60 i V1 och 6,40 i T1, då på morgonen. Så då förstår ni hur eftermiddagarna var... :-D

Varje dag åkte jag hem med Teo eftersom Solfari stod inne på box under dagarna och varje kväll/natt fick alla vara ute så Solfari fick mesta möjliga utetid plus att våra inte skulle stelna till.

I augusti är det en kurs till och som jag känner nu vill jag väldigt gärna åka dit igen. Vansinnigt lärorikt.

Har bestämt mig

 Japp, efter några veckors funderingar och tankar eller kanske har det varit längre än så.. men jag har beslutat mig. Solfari ska kastreras! 

När jag köpte honom var läget helt annorlunda, för hela 2 år sedan. Då fanns det 3 valacker i flocken, mitt vardagsjobb krävde mindre av mig och covid fanns inte i vår värld. Nu är läget helt annorlunda.

Bara Teo kvar, ett sto har tillkommit och jobbet kräver så mycket mera. Plus det faktum att Solfari verkar inte växa mer, han är bara 137cm hög ungefär och riktigt hingstig. Skriker, dansar, stegrar och håller på. Jag ser inte mig själv ridandes på den stora fina hingsten utan på en liten pålle och enligt mig, så håller han inte måttet. Plus det faktum att jag börjar se humör-tendenser som jag inte gillar.

Jag vill ha killarna tillsammans i hagen, så de får leka, använda varandras kompetens, kanske t om vara ute om sommaren. Efter att ha pratat med uppfödaren och min mamma, goda råd från båda, så har jag beslutat mig - Solfari får bli valack. Rätt omgående faktiskt. 

Tråkigt men jag har hela tiden sagt att:

• Håller han inte måttet ska han kastreras
• Börjar jag se farliga tendenser så ska han kastreras
• Funkar det inte för mig, så ska han kastreras

Och nu blir det så.. 

Å andra sidan har jag verkligen förändrats under covid-perioden. Tävlingar är inte lika viktiga, även om jag gillar att tävla så tycker jag rent ut sagt att det ändras hela tiden på tävlingsfronten, tävlingsgränserna ändras hela tiden,  det har blivit så väldigt viktigt att kvala och den här klubbkänslan har försvunnit. 

Jag gillar att träna, att rida ut, att njuta av dagen och inte känna denna evinnerliga press. Plus jag vill kunna lägga pengar på mitt hus, det är en del jag vill göra där också.. 

Tänk så skönt det är att kunna öppna nya dörrar och kika in och inte våga vara rädd för att kliva in