Isolerad vattenbalja i hagen

Jag måste säga att min och pappas "uppfinning" (urgammal idé men vi byggde den själva) verkligen fungerar. Vi har alltså tagit tjock frigolit som en låda med plats för en murarhink (25liter) och sedan placerat detta i en trälåda med trälock som har hål för mulen. Det ser ut som en utetoalett faktiskt men fungerar riktigt bra.

Man behöver ingen ström, ingen annan funktion än vatten. På nätterna sätter jag på ett frigolit-lock, eftersom hästarna står inne, som håller kylan ute.  Dessa två byggde pappa för sisådär 5 år sedan och de har varit med om mycket väder, allt från regn, kyla på -30 grader, solsken osv och de håller ännu, vattnet fryser inte - kanske en liten skorpa vid riktigt kallt väder när hästarna knappt rör vattnet men den är lätt att peta loss. 

Jag är riktigt imponerad och glad över att jag inte behöver stå och hacka sönder is eller koppla på massa ström till vattnet. På höst/vinter/vår använder hästarna dessa, 50 liter totalt delat på 2-4 hästar, men på sommaren får de mycket större balja eftersom de dricker så mycket mer under sommaren och de går dessutom ute dygnet om på sommaren.

Funderar på att göra en liknande, fast mer påslik runt vattenhinken i boxen, då det fryser där inne vid riktigt kalla vintrar.

Klokare ryttare med åldern?

Är det så att man blir klokare ju äldre man blir när man rider?? Jag har noterat att för varje år som går så blir jag mer ödmjuk, mer villig att prova på nya saker, mer lyhörd för min häst..

Förr i tiden kunde jag slänga på skarpa bett, spänna nosgrimman till tusan, sporrar, spö och verkligen KRÄVA saker av min häst utan att ens kontrollera om hästen kunde det jag bad om. Jag minns (tyvärr) mycket väl alla mina dumheter och en del av dem ångrar jag hårt.. Men det kanske är den här vägen en del av oss måste gå för att lära oss.

I nuläget skyndar jag långsamt med det mesta, ber så försiktigt om det jag önskar, ger mig tid till eftertanke på vad som gick galet och hur jag kan lösa problemet på annat sätt och det där med utrustning.. Jag rider i nuläget utan nosgrimma på enkelt 2 delat bett med parerstänger. Nosgrimman behövs inte alls.

Taget ur Hippson: Syftet med tränsen är att undvika onödigt tryck på hästens huvud och att munnen stängs igen utifrån, men samtidigt ge stadga och bättre passform jämfört med om du rider helt utan nosgrimma. 

Förr i tiden använde militären nosgrimma och jag tror det mestadels berodde på att de då kunde använda tränset som en grimma, därav namnet "nos-grimma"..
Jag säger inte att nosgrimma är fel, den är bra på rätt häst och rätt anpassad men för Teo behövs den inte just nu märker jag.

Jag har också noterat att jag inte är lika krävande längre. Visst, jag ber alltid om mer och vill alltid att det ska vara mera tryck i allt han gör men jag kräver inte utan eftertanke. Jag frågar, känner efter och funderar på hur jag ska göra det enklare för min häst men med mer tryck, eftergift, bärighet. Jag berömmer oftare och bestraffar inte felaktigheter utan låter det oftast bara passera..

Jag har lite oftare funderat på ridning och t ex avelsvisning, eftersom jag har en hingst som jag funderar på att visa, men att börja rida in hästen vid 3 års ålder känns helgalet för mig. Jag har lärt mig att en häst har inte vuxit klart förrän vid ca 6 års ålder.. Att man då rider in hästen vid 3 års ålder känns väldigt onödigt enligt mig.
Visst man kan träna hästen ändå, jag hade en unghäst som fick följa med överallt jag tog mig men då som handhäst. Hon hängde med på kurser, på uteritter, på lektioner - ja typ överallt. På detta sätt blev hon van vid allt och var superenkel att att hantera vid 4 års ålder och lätt att rida in.
Ja, det finns undantag förstås men jag noterar att fler och fler rider in hästar vid 3 års ålder och säljer dem som ridbara 4-åringar..

Vi får se hur jag känner och gör med lilla Solfari. Jag tar hem honom som 2.5 åring, en smula tidigt men jag har ingen lust att betala dubbla stallhyror för honom som jag gör nu. Vi får se om de får vara ute dygnet om nästa år, alltså vintern 2020, så han får chans att vara häst en stund till och inte stå på box. Jag ska i vilket fall som helst börja hantera honom och ta med honom som handhäst tillsammans med Teo, min perfekta läromästare till unga hästar.

Vi leker mot mer bärighet

Jag har upptäckt att Teo verkar svara bra på förhållningar, så pass bra att han t om stod på stället en gång. Det gjorde att  jag ville leka lite med honom för att göra något annat än bara jobba på volter och annat dressyrjobb..

Så jag började lite sakta be honom att stå på stället och trampa. Första gångerna berömde jag direkt han bara tog ett enda steg och skrittade framåt efteråt med långa tyglar. Efter ett tag förstod han och kunde trampa lite mer på stället.

Det bör noteras att jag knappt tar i tyglarna, ofta glappar tyglarna under momentet, utan jag gör bara miljoner med halvhalter med sätet och skänklar tillsammans med röst-drivning. Så fort jag fick effekt från honom så berömde jag och skrittade framåt med långa tyglar för att släppa loss energin och gå ur den ev. spänning/mjölksyra som hade byggts upp.  I början var det knappt 1 sekund trampa på stället och successivt har jag kunnat öka på träningen. Det är också viktigt att han inte går bakåt, hellre framåt och han får absolut inte vara stressad i momentet. Så fort jag känner att han sprattlar runt, ber jag honom lugna ner sig med rösten.

Vi har pysslat med det här sedan i somras och nu har jag ökat på kraven lite. Nu ber jag om lite mer "gung" i steget vilket då sakta sakta leder mot trav på stället eller kanske tölt på stället - vi får se vad som händer. Det viktigaste för mig är att han är lätt i handen (eller att jag då inte tar i tyglarna) samt att han bär sin egen vikt med bakdelen. Det var liksom målet.

Och jag tycker att han gör det väldigt bra...