Grusvägen

Tänk så lite man begär av en ridväg.. En grusväg, lång, lite kuperad, rak, lite svängar och så fri från bilar.. En sådan grusväg har jag och den rider jag på jämt och ständigt (känns det som). Men det är så jag tränar, rakt fram i varierande tempon..

Vilket jag gjorde igår. Borstade av båda och drog på reflextäcken (man vet ju aldrig när mörkret kommer) och så red jag iväg. Teo red jag på, Kjartan som handhäst. Lite skritt först och sedan tölt på Teo och Kjartan valde trav.. Det blev lite högt tempo så vi rollade lite och hade lite andra gångarter inblandade ibland men vad gör det?! Roligt var det. In i skogen på grusvägen och bara tölta på den grusväg som ibland blir sandig och mjuk och ibland är lite hårdare som en grusväg brukar vara. Lite svängar här och där och lite uppför/nedför ibland. Skogen omslöt oss på båda sidorna men när jag hörde ett stort brak nära grusvägen så valde jag att stanna..

Jag vet att det finns både älgar, vildsvin och rådjur i den här skogen och vill helst inte möta älg.
Vi stod stilla en stund och pausade för att sedan vända och rida tillbaka - i en smula högre tempo, Kjartan valde.  När vi kom fram till stallet igen (efter en stunds skrittande), så stoppade jag in Kjartan i boxen, satte på Teo boots och så red jag ut på en annan grusväg för att träna lite mer intensivt på töltandet, lite mer disciplinerat. Och det blev en bra tölt, så då avbröt jag och skrittade hemåt.. Satt av en bit från stallet och ledde honom hem.

Borstade av båda, på med back-on-track på Teos rygg och sedan massa snack med goa stallkamraterna. Det har kommit ytterligare en ny häst i stallet så det blev mycket roligt att få se den, höra om den och dessutom prata skräckhistorier om transportering.. Man har ju varit med om en hel del och det har även mina stallkamrater. Mycket roligt.. Åkte hem vid 21-tiden, man kommer liksom aldrig från stallet längre - jag har ju så trevligt med en hel del av mina stallkompisar.

Teo var inte så jättevillig att gå ut med mig och Kjartan men väl ute så kom han igång.

Brunmåla

Då har jag och Teo gjort vårt första besök på Brunmåla hästklinik.. Jag har tidigare alltid åkt till Evidensia i Täby men eftersom de har lagt ner så behövde jag komma till en klinik som var nära och helst där Henrietta var.. Och nu visste jag att hon skulle börja på Brunmåla så jag bokade en tid och var specifik med att jag ville träffa Henrietta.

Vi kom fram till en stor parkering där Teo fick vänta i transporten. Vi kollade orienteringsskylten som fanns vid parkeringen om hur vi skulle göra. Tydliga instruktioner på hur man skulle göra.

1. Parkera
2. Gå till reception som finns här och anmäla hästen.
3. Invänta tills du får ok att ta in hästen

Ett tips till alla som kommer dit, VAR INTE FÖR TIDIG.. För de har bara några få boxar och de vill helst att man ska ha hästen i transporten tills det är din tid. Så har du en stökig häst, kom precis på klockslaget, så slipper din häst vänta i transporten.

Nu är Teo lätt att ha i transporten så han fick helt enkelt stå där inne och vänta i ca 20 minuter.  Henrietta misstänkte att det var jag som kom för hon kände igen namnet men det kan finnas fler som heter Anna Pettersson så hon visste inte riktigt men eftersom det var en ung islandshäst som var anmäld så misstänkte hon. Och det blev ett kärt återseende.. Vi alla 4, Henrietta, Lena, Mamma och jag, log stort och hon fick se min lille gubbe.. För er som inte vet så har vi 4 kamperat ihop när vi kämpade hårt med Brana (som numera inte finns längre).

Så, in i behandlingsrummet, härligt med gummigolv - det var tyst - och så lyssnade hon på Teo och såg på hans allmänna tillstånd. Hon tyckte han var väldigt vacker!

Så i med lite "happy happy" medicin på Teo för att sedan sätta på munstegen och så check i munnen. Jag har tyckt att han är lite seg i vänster sida i munnen och beviset för detta syntes på en gång, han hade ett litet liiiitet sår längst in på högra sidan. Hans unga tänder är vassa och vågiga - tydligen ska det vara så men hon slipade ner de vassaste bitarna så de inte skavde på sidan av munnen. På vänstra sidan hade han en tand långt in som var lite högre än de andra så den slipades också ner och korrigerade tanden som mötte den tanden på ovansidan.
Lite foderpackningar på framtänderna men det var normalt då tänderna är nya och inte nedslipade av ätande. Och EN mjölktand kvar.. Han är fortfarande bebis..

Hon var tvungen att ploppa i lite mer "happy happy" i honom 2 gånger eftersom de gav honom lite åt gången för att inte ge honom för mycket. Rätt skönt att ha en enkel häst där jag kunde mer stå och titta in i munnen än att hålla hårt i hästen för att den skulle vara lugn.

Efteråt fick jag leda runt honom i ca 40 minuter för att få honom att vakna till liv innan vi åkte hemåt. Jag passade på att väga honom också.. 337kg. NU började jag undra. Är vågen på Brunmåla korrekt eller är den på andra stället korrekt?? För på andra stället vägde han 367kg. Det är ändå 30kg skillnad, vilket jag anser är en stor skillnad. Mamma ställde sig på Brunmåla-vågen och hon vägde korrekt, så vi får väl anta att Brunmålas är korrekt. Får nog ta och kolla om de har kalibrerat vågarna.

Edit: Nu har jag kontrollerat.. Brunmåla kalibrerar sin våg ofta så den måste vara korrekt. De sa också att om hästen ställer sig nära kanten kan det diffa i vikt men eftersom jag ställde Teo på vågen 2 gånger och fick samma vikt - så är det nog så att Brunmålas våg är korrekt.. Så numera väger min lille kille 337kg

Efteråt åkte vi hem, han kissade massvis, både på Brunmåla och i transporten och i boxen när han kom hem. Nöjd och belåten var han och ännu nöjdare när vi tog in Kjartan. De fick stanna kvar i boxarna, klockan var ändå 15:30, och sedan var jag klar för kvällen.
Ca 2600 kr kostade kalaset.. för er som vill veta, utan försäkringsbolagets inblandning.
Skönt att veta att hans tänder är ok och att jag kan fortsätta med det bett jag har.

Just ja - skillnaderna mellan Evidensia och Brunmåla.

• På Brunmåla har de få boxar. M a o kom gärna max 5 min. före utsatt tid.
• På Brunmåla är receptionen asfin med massa god mat man kan köpa och värma. Men du ser inte hästen, ser inte andra hästar som behandlas - det tycker jag är ganska tråkigt. Man sitter liksom avsides.
• På Brunmåla blir man lite inlåst i "sitt" behandlingsrum, man ser inga andra. också rätt tråkigt.
• Det är ASVARMT i behandlingsrummen.. Kortärmat är att rekommendera.
• Parkeringen var stor och fin på Brunmåla
• Tempot känns lugnare på Brunmåla. 
• Gummigolv på Brunmåla, tyst är det.
• Priserna känns likadana som på Evidensia

En av de saker jag tyckte var mysigt på Evidensia var just det att man tog in sin häst på box direkt och kunde checka in på en gång. Man kunde också se hur andra hästar behandlades och fick liksom lite att se på innan det var din tid. Du kunde dessutom gå och kolla av din häst hela tiden, eftersom du satt mer eller mindre i ena änden av "stallet" där incheckningen var. Men på det stora hela så var väl Brunmåla också helt ok.. Tycker dock att de har lagt för stort fokus på receptionen och väntrummet - det känns för flådigt.. Men det är väl en vanesak. 

Veterinärerna är densamma som på Evidensia, så vad gör det om allt annat känns annorlunda.

Något jag fort lärde mig var dock det här med tiden. Kom 5 minuter före utsatt tid.. Annars får hästen vänta i transporten..

Reflex och musik i öronen

Igår hade jag bestämt mig att oavsett tid så skulle jag rida. Det har varit mycket på jobbet och jag vet att när jag väl kommer upp på hästen så slappnar jag av, njuter av stunden och kopplar bort allt..
Så, det blev en smula sent upp på hästryggen och eftersom det var dimmigt och började bli mörkt så åkte reflextäckena på.. Säsongens första gång! Lite varmt blev det för hästarna och lite mer tidsåtgång för mig att sätta på men säkerhet framför allt, säger jag.

När jag red så dök det helt plötsligt upp en brun häst med ryttare, båda utan reflexer och ryttaren hade headset i öronen. Jag kom i tölt och märkte dem inte förrän jag var rätt nära - tänk så bra det hade varit om någon av dem hade haft reflexer på sig, då hade jag sett dem snabbare.

 Ryttaren lyssnade nog på musik, tror jag.. för personen vägrade svara när jag sa "HEJ".. Ryttaren bara såg sur ut, antagligen för att jag var nästan intill dem innan jag noterade dem och då bröt av till skritt. För sån är jag, jag skrittar alltid förbi det jag passerar men ser jag dem inte, hör jag dem inte, så blir det lite svårt. 

Jag var tvungen att höja rösten och säga ett mer tydligt "HEJ!" när jag var närmare ekipaget och då fick jag ett kort "hej" tillbaka..  Jag gillar när ekipagen noterar när jag kommer genom att säga hej, dels för att mina hästar slappnar av (ingen älg, alltså) , dels för att jag tycker det är artigt att hälsa och så dels för att de ska notera att jag kommer.

SÅ inte nog med att ekipaget var reflex-lösa, så hade ryttaren då musik i öronen och det fick mig att tänka till. Så otroligt många ryttare rider numera med headset i öronen och missar totalt upplevelsen med ridningen. Ljudet från hästarnas hovar, frustande hästar, fåglarna, miljön runtomkring och så förstås kommer säkerheten på detta. 

Bilar, cyklister, människor, hundar, vilda djur - det kan vara bra att höra när något kommer. Dessutom när man möter hästekipage så kan det vara bra att höra vad den mötande säger, det kan ju vara något speciellt med hästen man möter - den kan vara ung, rädd eller bara se spöken.  Det är speciellt läskigt när ekipagen rider där det finns trafik, oavsett om det är lite trafik eller mycket trafik, för ryttaren hör inte alltid bilarna - beroende på hur högt ljud de har i öronen.  

Dessutom tänker jag på att om ryttaren ramlar av - hur pass skyddade är öronen om du har plastprylar i öronen, tänk om de går sönder och spetsar något i örat???

Då vi ryttare också är tvungna att följa lagen så gäller följande:
(taget från Transportstyrelsens hemsida)

• Alla trafikanter ska iaktta den omsorg och varsamhet som krävs för att undvika olyckor.
• Du ska färdas på höger sida av vägen, så nära kanten som möjligt. Använd vägren, om det finns en sådan.
• Du får inte färdas på gång- eller cykelbanor.
• Du får inte färdas på motorväg eller motortrafikled.
• Hastigheten får aldrig vara högre än att du behåller kontrollen över hästen och kan stanna om det behövs. I vissa särskilda fall ska man hålla tillräckligt låg hastighet, till exempel  
  - där barn finns på eller vid vägen 
  - vid möte på smala vägar 
  - i skarpa kurvor och 
  - vid backkrön.
• Bestämmelserna om väjningsplikt och stopplikt gäller. Om du kommer från terrängen in på en väg, har du väjningsplikt.
• Du ska ge tecken när du ska svänga. Tecken ges enklast genom att man räcker ut handen, som när man cyklar.
• Om du kör med vagn eller släde under mörker, ska du ha lykta med vitt ljus framåt, lykta med rött ljus bakåt, orange reflex åt sidorna och två röda reflexer baktill. Lyktorna ska sitta på vänstra sidan av ekipaget.

Reflexer eller belysning

Om man rider eller leder häst, finns det inga särskilda krav på reflexer eller belysning under mörker, men de generella varsamhetskraven innebär att man alltid bör ha reflexer eller lyktor, gärna båda. Reflexer bör man ha i sådan omfattning och placerade på ett sådant sätt att det tydligt framgår vad det är för slags trafikant det handlar om. På hästen är det bra att ha reflexer på benen, framför allt på vänster framben och höger bakben, samt någon reflex som syns bra bakifrån, till exempel fastsatt i svansen eller på ryttarens rygg.