Det finns miljoner med träningsmetoder för hästar. Tack och lov har de mer brutala metoderna försvunnit så gott som helt och hållet, åtminstone här i Sverige.
Hästar är individer, vi människor likaså och på något sätt så försöker vi övertala hästen att teama upp med oss. Vi försöker ta två individer till att bli en enhet, inte alltid lätt. Vi kommunicerar på olika sätt, upplever saker på olika sätt, har olika kunskaper och reagerar på olika sätt.
Träningsmetoder finns det, det är allt från traditionell ridning till centrerad, akademisk, barock, western och så de modernare varianterna som är mer belöningsbaserad träning och TT touch plus en bunt andra. Men vi vill alla samma sak; Att hästen ska känna sig bekväm, avslappnad under ryttare och vilja prestera.
Jag tycker att alla metoder är bra OM man väljer att följa en av dem. Jag tror det är svårare att följa något en månad och sedan byta metod - det gör hästen konfunderad och svår. Ungefär som att du själv skulle gå i skolan och få traditionell lärare och sedan komma till en lärare som inväntar vad du själv anser du vill träna på och sedan någon annan lärare. Då skulle vem som helst bli splittrad.
Att hitta rätt väg är inte heller så lätt. Man måste prova och prova igen, igen och återigen. Göra fel, våga korrigera, ge det tid. Just det - Ge träningen tid. Känna efter vad hästen tycker om träningen och hålla den metoden ett tag för att ge er båda en chans.
Jag tillhör nog den mer traditionella tränaren och ryttaren. Jag är tydlig om vad jag vill, ger hästen en chans att förstå mig, visar och visar återigen. Jag belönar korrekt utförande och ignorerar felaktigheter. Men jag ber inte hästen om något. Jag visar och hästen ska följa - kanske inte alltid rätt och jag har provat andra vägar men det är för svårt för mig. Jag har dessutom jobbat generellt med rätt svåra hästar och det har nog färgat mig. Jag ÄR spikrak, visar vad jag vill, repeterar (visar tydligare) tills hästen gör vad jag vill men å andra sidan belönar jag mycket (eller är väldigt passiv) när hästen gör bra ifrån sig. Det har gjort att de svåra hästarna jag har tränat har blivit väldigt nöjda över en sådan stark ryttare/ledare. Fel eller inte, men så här gör jag och det står jag för. Det är min linje och jag tränar andra ryttare likadant.
Men, jag tycker lika gott om de som tränar på andra sätt. Det är deras metod och jag avundas dem ibland då jag ser hästens och människans osynliga band. Det är magiskt ibland att se på dem. Sedan kan det finnas gånger då jag inte förstår vissa träningar men det finns säkert något suveränt där, som jag bara inte ser/förstår.
Följ din linje, håll den minst några månader och fungerar det inte, prata med din tränare. Förstår du inte/känns det inte bra, våga prova andra sätt ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar