Min stallkompis har gått från storhäst förra året till islandshästar. Då kunde hon inte tro att hon skulle rida på "såna där små saker" men vi satt och snackade igår under ridningen.. Bara det att hon numera kan tölta nedför backar, på isbetäckta vägar och kan t om tänka sig att tävla i en ishall är en stor förändring från 1 år sedan.. Dessutom att hon numera behärskar 4 gångarter, snart kommer det bli 5, från 3 gångarter är också häftigt. Tänk så fort man lär sig när man rider ofta.
Igår fick jag det bekräftat från henne: "Tack för att du fick över mig till islandshästar! De ger så mycket mer och har så många fler växlar och svårighetsgrader än stora hästar".. Det kändes skönt att höra.. Jag har ju själv gjort samma resa (för väldigt länge sedan) och vet hur hon tänkte när hon satt upp på en liten raggsocka för första gången.
Men! Igår red vi ut.. Jag brukar instruera henne lite medans vi rider eftersom dels är hon som sagt ny på islandshästar, dels så är hästen hon köpte väldigt ung och dels så vill jag att det ska gå bra för dem tillsammans. Så, oftast rider vi bredvid varandra och så ger jag henne lite tips.
Nu tycker jag att de har kommit så pass långt i utbildningen så det börjar bli dags med tempoväxlingar, lite gymnastikövningar m a o.
Så vi börjar med kort tempo tölt, får hästen att kännas så där avspänd, skön i formen, med rytm, takt, tempo perfekt. Därefter låter vi vår rumpa "sjunka in i sadeln" lite extra, vi för fram våra axlar typ 1mm, driver med 1 skänkel växelvis, bjuder hästen att höja, ta fram nacken lite, trycka på lite med bakbenen. När hästen börjar öka så hänger vi med och erbjuder hästen stöd, balans och trygghet. Lite kontroll (halvhalt) så att hästen inte börjar trava eller galoppera och så lite lätt ställning i nacken så att det inte blir styvt och passtaktigt - vi vill ju tölta. Efter några meter så spänner vi sätet lite, spänner framsidan av låren in mot sadeln, trycker till med båda knäna in i sadeln (stoppar framdelen med vårt säte) och så blir vi lite fast i handen, andas djupt, lyfter "kissblåsan" upp mot solarplexus och ber hästen att sakta in men med energi och istället för att driva framåt ska hästen nu vinkla bakbenen mer, sätta sig lite till på rumpan, höja manken, lyfta framknäna och runda överlinjen, m a o komma in under sig och vilja hålla steget längre i marken/luften.. Så fort hästen svarar, så andas vi, slappnar av en smula, ställer hästen lite, behåller korta tölten, får hästen att bli så där avspänd igen.. för att sedan repetera övningen.
Mycket bra övning! Ger hästen stretchövning och gymnastik samt tränar ryttare och häst att bli mer lyhörda för varandra. Och lite roligare än att ligga i samma tråkiga tempo hela tiden.
onsdag 27 februari 2019
tisdag 26 februari 2019
Hål på vägen, tung ridvolt
Nu börjar den här tiden på året som jag finner rätt jobbig.. Inte så att det börjar bli ljust på mornarna eller det faktum att snön försvinner, sånt är trevligt (även om jag gillar vintern mest) men nu börjar även tjälen göra sig skyldig till en massa bekymmer..
Vår underbara grusväg är full med "slukhål".. Vägen är en gammal hästkärre-väg och kanske inte så bra underbearbetad, så varje år när det börjar smälta så blir det en massa hål i vägen. Inte små enkla potthål utan rejäla slukhål där en hästs hov lätt kan gå igenom och benet sjunka typ till framknät på hästen. Då vill man inte galoppera eller knappt trava/tölta. Vissa ställen har bara mjuk grusväg utan att man ser att det är något hål men likväl sjunker hästen ner med hovarna..
Så näe, det är INTE kul att rida där nu.. Det var nog sista gången igår tills det blir lite mindre blött på vägen.
Ridvolten hade varit ett bra alternativ men tyvärr så är den också rätt dåligt underbearbetad. Tro mig, gården har försökt men jag tror inte de har riktig kunskap om hur man numera vill ha sin ridvolt. För i normal fall är ridvolten rätt tung, det är mycket material (grus) och en riktigt tung bana. På vintern är den väldigt bra eftersom den är hård då.. Jag vill ha en hård yta som fjädrar en smula. Typ grusad parkeringsplats. Jag försökte tidigare förklara detta för gården när de gjorde om ridvoltens underlag men fick ganska dålig respons - men som sagt, jag är inte heller någon expert på volt-underlag.
Och nu är ridvolten typ som blöt sandstrand. Jättetung, hovarna sjunker ner en smula och så blir det ganska stora vattenpölar på vissa områden.. En del longerar på volten också, så då blir volten också gropig, ojämn och väldigt mjuk på vissa ställen.
Näe, volten är inte min favorit den här tiden heller..
Så vad finns kvar att rida på?? Tja, bilvägarna förstås.. De är riktigt bra - hårda, eftersom bilarna trycker ihop gruset, säkra, inga slukhål här inte men det är ganska korta sträckor som finns här i området. Men man får väl rida fram och tillbaka då..
Vår parkering utanför stallet - perfekt ridvolt. De har faktiskt haft stalltävlingar där i hoppning. Så den är stor nog, hård nog då det är många bilar och traktorer som kör där. Den red jag på rätt mycket i vintras då ridvolten inte var plogad men den här parkeringen var plogad. Mycket trevligt.
Så det är väl där jag kommer rida just nu.. Bilgrusväg - parkering - bilgrusväg - parkering.. Inte fel det heller..
Vår underbara grusväg är full med "slukhål".. Vägen är en gammal hästkärre-väg och kanske inte så bra underbearbetad, så varje år när det börjar smälta så blir det en massa hål i vägen. Inte små enkla potthål utan rejäla slukhål där en hästs hov lätt kan gå igenom och benet sjunka typ till framknät på hästen. Då vill man inte galoppera eller knappt trava/tölta. Vissa ställen har bara mjuk grusväg utan att man ser att det är något hål men likväl sjunker hästen ner med hovarna..
Så näe, det är INTE kul att rida där nu.. Det var nog sista gången igår tills det blir lite mindre blött på vägen.
Ridvolten hade varit ett bra alternativ men tyvärr så är den också rätt dåligt underbearbetad. Tro mig, gården har försökt men jag tror inte de har riktig kunskap om hur man numera vill ha sin ridvolt. För i normal fall är ridvolten rätt tung, det är mycket material (grus) och en riktigt tung bana. På vintern är den väldigt bra eftersom den är hård då.. Jag vill ha en hård yta som fjädrar en smula. Typ grusad parkeringsplats. Jag försökte tidigare förklara detta för gården när de gjorde om ridvoltens underlag men fick ganska dålig respons - men som sagt, jag är inte heller någon expert på volt-underlag.
Och nu är ridvolten typ som blöt sandstrand. Jättetung, hovarna sjunker ner en smula och så blir det ganska stora vattenpölar på vissa områden.. En del longerar på volten också, så då blir volten också gropig, ojämn och väldigt mjuk på vissa ställen.
Näe, volten är inte min favorit den här tiden heller..
Så vad finns kvar att rida på?? Tja, bilvägarna förstås.. De är riktigt bra - hårda, eftersom bilarna trycker ihop gruset, säkra, inga slukhål här inte men det är ganska korta sträckor som finns här i området. Men man får väl rida fram och tillbaka då..
Vår parkering utanför stallet - perfekt ridvolt. De har faktiskt haft stalltävlingar där i hoppning. Så den är stor nog, hård nog då det är många bilar och traktorer som kör där. Den red jag på rätt mycket i vintras då ridvolten inte var plogad men den här parkeringen var plogad. Mycket trevligt.
Så det är väl där jag kommer rida just nu.. Bilgrusväg - parkering - bilgrusväg - parkering.. Inte fel det heller..
måndag 25 februari 2019
Köksrenovering
Allt i min blogg handlar inte alltid om hästar ;-) Utan även en smula om mitt hem..
Jag håller på och renoverar mitt kök.. eller renoverar och renoverar, jag gör om hela köket faktiskt. Mycket för att jag älskar att laga mat (numera) och jag behöver mer bänkyta..
Jag håller på och renoverar mitt kök.. eller renoverar och renoverar, jag gör om hela köket faktiskt. Mycket för att jag älskar att laga mat (numera) och jag behöver mer bänkyta..
Från början såg mitt kök ut så här.. |
Nu har jag tagit bort överskåp.. för att känna hur det känns utan överskåp.. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)