Riala-dårarna

Jag vet inte hur jag ska benämna inlägget men det blev Riala-dårarna.. Jag menar de personer som kör bil och i morse var det på Riala-vägen. De brukar köra som dårar där men jag har mött såna här personer många många många gånger om i hela Sverige.  Och jag poängterar nu (så att ingen tror att jag är guds gåva till trafiken) - jag kanske inte heller är världens bästa bilist men jag respekterar mina medtrafikanter och har respekt för naturen.

Det finns alla typer på vägarna och det förstår jag, vi alla är olika. Vi har de försiktiga personerna, de laglydiga, poliserna, fartdårarna, tokstollarna och alla andra olika grupper. Men vi alla vill en sak: Komma fram till slutstationen.

Jag körde mitt hästsläp till stallet imorse, vid 05:15 ungefär och naturligtvis kom det en bil bakom mig. Jag höll i runda slängar 65km/h (fartbegränsningen låg på 70km/h) men det beror på att det är MÖRKT och det kan komma DJUR farandes över vägen och det är mycket DOLDA KURVOR på den här vägen. Denna bil trycker sig så nära den kan bakom mitt hästsläp, vinglar till vänster/till höger och börjar markera sin närvaro genom att slänga på helljusen..

Joo, jag HAR sett dig men att bara tvärnita vore dumt eftersom du ligger precis bakom mig och jag behöver hitta en plats som jag kan stanna på utan att jag riskerar att du hamnar i fara och på så sätt jag också. Nu hade jag ingen häst i släpet men hur skulle bilisten veta det? Inte nog med att bilisten riskerar sig själv och mig, han kunde ha riskerat min häst och djuren i naturen.
Till slut hittade jag en plats jag kunde stanna till säkert på och då brakade bilisten förbi och flög iväg i ca 90km/h..

Det där med att gå upp lite tidigare för att inte stressa i trafiken verkar den där bilisten inte ha hört.....

Peter-dags..

Då var det dags att åka till Peter Häggberg på Toftinge. Det tar mig ca 1 timme att åka till Toftinge - perfekt och där har de både ovalbana, ridvolt, passraka och ridhus.. Plus vattenträningsband, solarium, skrittmaskin om man nu skulle vilja ställa hästen på träning där.

Förra gången jag red för Peter var i Juni och då töltade vi lite, travade lite och skrittade mycket. Den här gången blir det lite andra bullar..
Nu ska Brana och jag dit för att "testa vingarna" lite. Jag vill se hur hon beter sig på en "tävlingsplats" igen.

När jag köpte henne så var hon hemsk. Hon stegrade, bet mig, kunde inte stå still, skrek och jag skrev väl; stegrade.  Hon stod på bakbenen från det ögonblick transporten stod still till det att transporten började röra sig igen och knappt ens då. Det var en stor upplevelse för mig att försöka få på sadeln med en stegrande häst plus det faktum att försöka sitta upp på henne. Det var TUFFT..

Jag minns mycket väl en mycket erkänd hästtränare, avelperson som nästan jämt bär solglasögon. Denne person stod på ridvolten på en tävling och instruerade en av sina elever. In kommer jag och Brana, dansandes på bakbenen - vi hoppade runt på bakbenen. Solglas-personen tittade på mig, rörde inte en min och vände ryggen mot oss.. Som jag skämdes!

Nu är hon mycket trevligare och jag vet hur jag ska hantera henne: in i box (absolut inte hage, den spränger hon) och sedan låta henne vara.

Eftersom hon är lite tuffare tränad nu och har blivit lite tävlingstaggad så tänkte jag testa henne lite imorgon, åka transport, ställas utanför transporten, sadla, tränsa och rida. Träna på ovalbanan och sedan åka hem igen. Mycket nyttigt....

Jojo, man kan fortfarande stegra. Särskilt när Svipa går iväg och Brana får vara kvar inne.

De nya blev välkomnade

Igår var det full rulle i stallet. Vi har tidigare varit bortskämda med att ha en del tomma boxar i stallet och i dessa boxar har folk då fyllt boxarna med fodertunnor, täcken och annat "skräp"..

Men som sagt, det kom 2 islandshästar igår som behöver boxar. Nillas och min "sadelkammare" hade jag redan tömt men 4 andra boxar måste också tömmas. Så igår var det full rulle på storhäst-folket. Den ena boxen måste tömmas för att de andra boxarna ska kunna flytta över fodret till den boxen. Det gick bra, nu är nästan alla boxar tömda. Enormt arbete från alla..

Och så kom de.. De två islandshästarna.. Lite i skymningen, nästan mörkt men ändå tillräckligt för att de skulle se hagen och de gamla isisarna skulle se de nya isisarna. Brana blev extremt intresserad och kastade sig mot grinden som hon nästan lyckades kvadda men sedan blev de lite mer lugna men intresserade. De stod där, staket mot staket och glodde på varandra... Ja, förutom den ena nya - den gick och betade längre bort. Vi har en två meters kanal mellan hästarna så de kan inte sniffa på varandra men de kan se varandra och naturligtvis dofta i luften..

Det känns bra det här.. Att få till en liten isis-flock på 4 ston och 1 valack känns bra. .Nu kanske Svipa och Brana (särskilt Brana) inte blir så hysteriskt bundna till varandra utan nu blir det lite mer flock av det hela. Än så länge går de separerat men planen är att de ska gå ihop men vi skyndar inte på något.. Det får ta sin tid.