Tuff behandling = det blir bättre

Brana går nu i lite mindre hage, tillsammans med Svipa och Kjartan. Varje kväll tas de in och varje morgon släpps de ut. Brana har back-on-track på sig under nätterna, på benen förstås och kyllera (Swede Clay) på dagarna.

Brana har överdörr, som pappa har gjort, så att hon
inte hoppar över boxdörren.
Och faktum är att det blir bättre.. Det är så pass bra att jag tänker ha dem på det här sättet i 8 veckor, även om veterinären skrev att hon kan gå ute dygnet runt om 14 dagar.. Jag tänker köra med hårda nypor nu! Det räcker med sjukskrivning och nu tar vi den lite tuffare vägen. När Brana går ute i större hage och dygnet runt så sprallar hon omkring så mycket och riskerar att slå upp skadan igen så nu blir det en lite hårdare variant.

Lite bekvämare blir det också.. och mysigare för nu är vi (Nilla & jag) mer i stallet och träffar alla stallkompisar också.

Svipa gillar också boxen.
Ida älskar Nilla så inga klagomål där inte

 För vi människor är ju lite bekväma av oss. Våra hästar brukar gå i en hage som är en bit bort från stallet - det kanske tar 5 minuter att leda - men det är en rejäl backe dit och becksvart.. Ja, vi har pannlampor på oss men ändå. Problemet har alltid varit att om Nilla vill rida, måste alla hästarna tas in på box pga att Brana får panik och
skenar omkring om Svipa försvinner. Så jag måste alltid vänta på Nilla tills hon har ridit klart innan vi kan släppa ut dem igen. Inte kul för Nilla som känner sig skyldig pga att hon vill rida och inte kul för mig som känner mig lite skyldig pga Branas ångest..
                                                 
                     Kjartan klagar inte på servicen




Nu står hästarna i en hage som är ca 30 sek från stallet. Nilla har lättare att ta in alla hästar, en och en i taget, och kan rida på kvällarna hur länge hon vill då Brana är lugn i boxen och ska inte ut på kvällen. Jag har det väldigt lätt när jag släpper ut dem på morgonen, tar ca 10 minuter med täcke på, back-on-track av och leda ut hela högen. Vi kan mysa mer med hästarna i boxarna och ha en mer lugn tillvaro. Nilla kan dessutom träna för tävlingar i år mer konsekvent istället för att att "snabbrida" de gånger hon rider.

Såå, ca 8 veckor tänkte vi försöka göra så här. Visst kan det förändras men vi ska se om vi och hagen orkar med detta.

Evidensia-besöket

Då har Brana och jag varit på djursjukhuset.. (igen).. Vi kom fram vid 08:20, pga olycka vid Hägernäs men det tog bara 20 min att komma från Arninge till Täby.. Det som brukar ta 5 minuter. Nåja, tur att Brana är rätt lugn i transporten - när jag kollade i kameran stod hon och sov... Jag hade tid bokad till 08:30.

Väl framme så tog jag ut med lilla damen ur transporten och gick direkt till utevågen som finns på kliniken. Ni vet att det finns en våg där va? Suveränt att väga hästen.. Brana väger 320kg, en liten smal dam. Vi gick in på kliniken och alla, jag menar verkligen ALLA som jobbar där, kände igen oss och frågade vad som hade hänt nu.. Inte alls kul att vara "kändis" på en klinik,

Min veterinär, Henrietta Talts, hade lite mycket att göra så vi fick faktiskt vänta en hel timme innan det blev vår tur. Rätt ovanligt för alla andra gånger har de varit exakta på tiden. Men men, mamma och jag kunde sitta och snacka lite om ditten och datten under tiden. Japp, trygga mamma hänger alltid med på de här besöken.

Sen var det vår tur. Raka benet och så skritta i gången och trava i gången. Totalt ohalt. Lite brems och en lugnande spruta och därefter rakt in till ultraljudet. Islandshästar har tydligen tjock hud för det är extremt svårt för veterinärer att se in i benet med ultraljudet. Både Henrietta och Jörn (en annan veterinär) stod och muttrade över svårigheten att se in på en islandshäst men till slut kunde de se in i Branas ben och Jo men visst. Det var tydligt att Brana hade gjort något med sitt ben..

Galla i kotsenskidan samt svullnad med mindre blödning i djupa böjsenan..

Det positiva var att jag berättade att efter lindning så var hon osvullen, även om benet fylldes upp snabbt efter jag tog av lindan och det faktum att hon är ohalt. Det negativa är förstås blödningen i senan..  Hon fick en cortisonspruta rakt in i kroppen (halsen) för att stoppa ev. mer skada i senan.

Sen fick jag nya förhållningsregler. Vila i box nattetid med back-on-track, Kyla dagtid (kyllera) och liten hage i 14 dagar. Om svullnaden minskar (vilket den gör varje dag) får jag börja skritta igen om 14 dagar och då kan hon även vara ute dygnet runt igen. Återbesök om 6-8 veckor.
Det verkar som om vi kör på lite hårdare nuförtiden med behandlingarna än tidigare. Men jag får rida snart igen, alltid roligt.

Vi åkte hem igen och Brana fick sova ruset av sig i boxen en stund och sedan släppte vi ut alla 3 i den mindre hagen.. Där då alla 3 galopperade runt och bockade och busade i ren glädjeyra.. Jo.. det var det där med att vara lugn och stilla..  Sen åkte jag hem för att senare åka tillbaka och ta in hela bunten.. Brana fick på sig ett litet rosa täcke, back-on-track på alla ben och lite mat + vatten.

Senskada+Kotsenskideinflammation+Spark-skada - en liten återberättelse

Jamen så var man där igen då.. Suck, att man aldrig kan få börja rida.  Då ska vi se om jag kan summera Branas skador här.

• 13 maj 2014 Senskada framben. Inflammation i kotsenskidan, förtjockat ringband och mindre blödningar inre gaffelbandsgrenen. Vila i liten hage, kyla på dagarna och back-on-track på nätterna. Fenylbutazon i många dagar.
• Juni - återbesök Evidensia. Brana får gå ut i större hage. Mestadels för att hon inte kunde vara lugn i liten hage. Fortfarande vila
• Juli - återbesök Evidensia. Ser ok ut, fortsätt med vilan.
• Augusti - återbesök Evidensia. Skrittdags! Rida 2 månader i skritt. Börja med 15min och utöka till 60 min under 2 månaders period. 
• Oktober - Återbesök Evidensia. Friskförklarad senskadan. Får börja trava/tölta. Kombinera med skritten och öka på travsekvenserna. 
• 22 Oktober - Kotsenskideinflammation vänster bak. Evidensia igen. Vila och fenylbutazon igen. Sprutat direkt i leden
• 20 November - Återbesök kotsenskideinflammtion hos Evidensia.  Sprutat i leden igen och vila åter en månad men det såg mycket bättre ut
• 10 December - sparkskada andra bak. Svullen och åkte in till Evidensia för att röntga pga risk för brutet griffelben-. Helt ok. Vila och fenylbutazon för att minska svullnaden.
• 17 December - bättre kotsenskideinflammation efter besök hos Evidensia. Jag får börja skritta igen så fort sparskadan har minskat i svullnad.
• 20 December - börjat rida igen i skritt. 
• 24 Januari 2015 - kotsenskideinflammation har blivit värre. Värme, mer svullnad. Har knappt ridit på 2-3 veckor då vädret har varit hemskt så det här har damen orsakat i hagen. 
• 27 Januari - återbesök Evidensia för att kontrollera den uppslitna skadan.

Och berättelsen fortsätter på onsdag.......

Sedan 13 maj 2014 har jag inte ridit min dam mer än i skritt och liite trav/tölt. Hon har mestadels gått och skrotat i hagen, inte det optimala med en arbetssugen häst som har energi som tusan. Jag längtar till den tiden då jag får rida Brana, spelar egentligen ingen roll i nuläget om det är skritt, trav, tölt eller galopp. Bara känslan att få sitta på henne och arbeta med muskelgrupperna skulle vara suveränt. Naturligtvis vill jag tävla men det får nog bli år 2016.. 

Jag har valt Evidensia i Täby då jag anser att de är mycket duktiga på dessa skador. Jag har även valt att ha henne hemma (inte skicka i väg på rehabilitering) då jag vet hur min dam fungerar och att skicka iväg henne är inte optimalt - hon skulle stöka för mycket och riskera slå upp nya skador. Jag har även valt att låta henne vara med "flocken" (läs Svipa) dygnet runt i en hage, då hon är lugnare och jag tycker att rörelse+friskt luft är bra för hästen - det tyckte även veterinären. När jag har skrittat så har Svipa blivit tvungen att hänga med, för annars stökar Brana för mycket. 

Vi (veterinär och jag) har inte gjort så mycket med skadorna, förutom kyla, sprutat i leden 2ggr (kotsenskideskadan), lindor på vid ridning. Det får läka långsamt och ta den tid det tar istället för att operera eller göra andra tuffare behandlingar som ger snabbare effekt. Och det har inget att göra med att vi har bytt stall.. Senskadan kom före bytet och kotsenskideinflammation var bara otur, enligt veterinär.

Men jag börjar bli lite trött på det här, det ska jag säga. Det är den ena skadan efter den andra och eftersom jag bara har en häst så blir det lite tråkigt med skadorna. Ja, jag har Kjartan också men det är inte samma sak. 

Kom igen nu, Bananen.. Bli frisk så vi får njuta av skog och mark tillsammans!!!