Hovis, dutti Brana

Igår var vår eminente hovis på plats. Samma hovis som jag har använt i... hmm? vad blir det... ca 20 år!! Jösses. Han är så bra för han kan det här med gångartshästar samt är en klok hästman som vet hur hästar ska hanteras. Jag har haft en del svåra hästar och genom hans och mitt samarbete så blir det så harmoniskt med att byta skor.

Brana har inte varit den enklaste hästen att sko. Första gångerna stegrade hon så fort han tog i hovarna - trots bedyran från föregående ägare att hon var jättelätt att sko, det reviderades senare från dem (ca 1 år efter jag hade ägt henne) men genom att ge henne kraft och få henne att fokusera på mat samt en hovis som var extremt snabb med att sko henne plus att vi tog fram först och sedan bak - om det var så att hon skulle vara överdjävlig kunde vi ta bakhovarna en annan gång -  så var hon lugn. Min hovis sa faktiskt att "om det inte hade varit du, Anna, som hanterade henne så hade jag valt att inte sko den här hästen".. Hmm? Successivt har vi kunnat lugna ner tempot en smula men kraft har hon alltid fått (nåja, lågvarianten musli)..

Fri tillgång på kraft är inte det roligaste så igår provade vi något nytt då Brana verkar vara så harmonisk i det här stallet.  Han skodde båda fram först utan käk. Hon protesterade lite genom att rycka i benet men med stabil och lugn hovis plus jag som sa åt henne av och till så lugnade hon ner sig. Bakhovarna vill jag inte riskera att hon kickar hovis så där fick hon HÖ.. Hon brukar inte vilja äta hö när hon skos, det är bara gottigott som gäller då men den här gången gick det superbra. Jag tror att mitt stalls hö är extremt gott för hästarna går både upp i vikt på det och äter upp varje strå.. Och sen.. var han klar!!?!! Utan några som helst strul, stök, försöka bita matte/hovis, stegringar.. Bara en lugn och fin dam som stod snällt och stilla på att byta skor. Duktig liten Brana.. matte var såå stolt.

Brana blir bara mer och mer lugn, så som de flesta hästarna blir hos mig.. Lugna, trygga, stabila hästar. Jag känner mig mycket nöjd med henne..  Bara 16 dagar kvar till djursjukhuset..

Skön familjehelg

Helgen började med en resa till Ockelbo.. Underbart ställe och vi hade renovera bastu på schemat.. Måla, tvätta, lägga matta osv.
Mamma                                     Syster Monica

Sen drog jag hem mitt i natten på lördagen och skulle prova att följa GPS:en jag har i mobilen. Den skickade ut mig rakt in i skogen och sen dog batteriet.. Tack för den! Det var att köra vidare på måfå men till slut hittade jag några skyltar som jag kände igen och så var jag hemma igen.

Söndagen vaknade jag till ett hejdundrande väder - blixt och åska. Jag fick höra att Brottby Gårds 2 stora lador träffades av blixten och brann ner. Tack och lov var det inga djur där inne.

Senare på dagen då vädret hade lugnat ner sig så blev lite ridning (!?!)... Kjartan fick ett litet motionspass på ridvolten i trav på åttavolter. Inte allför länge då han inte har gått på ett bra tag och då ska man inte ta i för mycket. Brana fick lite ompyssling och så fick de gå ut igen i hagarna. Kvällen avslutades med bullbak.

17 dagar kvar till Evidensia-besöket..

20 dagar kvar..

Till besöket på Evidensia... Med andra ord är det 19 dagar kvar till semester :-)

Branas ben ser bra ut, ingen svullnad och ingen värme. Hon fäller för fullt, sätter vinterpäls och verkar lugn och go. Kjartan fäller också för fullt nu. Det blir små hårbollar på golvet när jag tar av dem insektstäckena.

De står fortfarande inne dagtid och går ute nattetid - för varmt, för många insekter och svalt skönt stall..