Stallmiljö

Det är alltid en debatt om stallmiljö på hösten/vintern eftersom vi människor fryser och vill gärna stänga in värmen. Dessutom är inte alla stallägare så förberedda på vintern, eller vill inte förbereda sig, utan låter vattenrör och dylikt vara oisolerade i stallarna vilket leder till frysning av vattenrör samt förstörda och i värsta fall sprängda vattenrör pga isproppar.

Ett ord jag verkligen avskyr är: "Så har vi alltid gjort och det har fungerat bra"
För i och med att man säger så är man inte beredd att förnya sig, förbättra, förenkla.

I det stall jag står i så har vi oisolerade vattenkoppar och oisolerade vattenledningar samt självdrag, tyvärr.. Detta innebär då att samtliga vattenrör och vattenkoppar fryser/gör sönder om man låter fönster i boxarna vara öppna, likaså stalldörrarna och luckan i taket (för att komma upp och slänga ner hö) måste alltid vara stängd pga att fukten från stallet hamnar uppe på loftet och förstör hö:et. 

Så vad händer när det är runt -10 grader eller lägre? Jo, vi stänger allt så hela stallet är som en innesluten värmekälla för att rören ska hålla. I och med detta blir stallet väldigt fuktigt och "lagom varmt", runt 5-10 grader. Eftersom värmen inte blir mer än så på vintern så hålls inte fuktigheten borta utan hela stallet dryper av fukt - fönstren är helt blöta, det kan t om bli droppar i taket.
Jag själv tycker det är hemskt.

Ida uppskattar inte alltid kylan i stallet.. Tur att hon har både filt och kläder på sig

Så i min lilla stalldel, som då är vid sidan om stallet med en liten korridor till stora stallet, har vi löst problemet genom att stänga av allt vatten. Vi har helt enkelt tagit bort alla vattenkoppar och kopplat ut vattenröret till oss - så att ingen ispropp kan vandra till det stora stallet.  Dessutom har jag tjatat mig till ventilationshål i mina två boxar (de har inga fönster) så att vi får cirkulation från min stallkompis fönster rakt över till mina ventilationshål. Vi har också takhålet öppet eftersom det inte finns något hö ovanför oss - dessutom är loftet väldigt ventilerad med stora hål mellan brädorna/väggarna, så jag tycker inte det är något problem med fukten på hö:et, regnet och snön ger ju också fukt genom väggarna.
Visst det krävs lite extra-jobb från vår sida, förstås. Vi måste bära vatten till våra vattenhinkar - väldigt bra för oss också för vi ser hur mycket hästen dricker - och när vi mockar på kvällarna i boxarna så är det fruset bajs vi mockar men vad gör det??  Vi kanske tycker det är lite väl kallt ibland, typ +5 till -3 grader inne men det är väl bara att klä på sig mer kläder, för hästarna mår så gott och trivs i denna miljö. Och det bästa - ingen hosta, ingen irritation i luftrören utan friska fräscha hästar!

Jag har fått lära mig att en häst andas, värmer, avger fukt lika mycket som 9 människor!! 

Tänk er då att 10 hästar står i ett stängt stall med sin avföring och ska äta från golvet samt dricka, sova och leva i sin box i typ 15 timmar.. Och så undrar folk varför hästar börjar hosta. Ofta har stall också en vattenspilta precis i samma område som boxarna samt så rids hästarna också och blir svettiga - det ökar på fuktigheten i stallet.

Jag förstår problem såsom vatten men numera finns det väldigt smarta isoleringar, värmeslingor och annat som man kan installera till rätt billig penning. Eller så gör man som vi gör - stäng av allt vatten och bär vattnet till hästen..

Mycke nu..

Det är så mycket nu så jag hinner faktiskt inte riktigt med att blogga.. Men lite snabb uppdatering..

Teo har fått vila 2 veckor pga att jag har haft mycket på jobbet, dessutom tror jag att han behövde en paus då han har jobbat på väldigt bra under hela året.

Teo njöt av sin vila.. Min bästa stallkompis skötte om honom så bra!

En liten mellangrej blev det dock för Teo, för en helgdag fick min stallkompis kille provrida lite. Han red för ca 1 år sedan på Teo och jag tyckte det var dags igen. Han skrittade, travade och galopperade lite - och ramlade av.. Men allt gick bra och Teo skötte sig strålande. Riktigt bra häst jag har!!

Själv har jag varit på resande fot i Frankrike och träffat lite kunder, alltså jobbat lite. Mycket roligt, väldigt spännande och många nya intryck. Men som sagt, jag gillar inte att resa men gör det om jag verkligen anser att det måste göras.

Ida blev väldigt nöjd när jag kom hem..

Nu har vi börjat träna igen, Teo och jag.. Första dagen var hemsk - travtaktig, stel och ovillig men igår red jag lite på volten och börjar känna igenom honom igen. Han är ingen häst som verkar må bra av att vila för han blir riktigt stel, slö och ovillig efter en paus men som sagt, ibland så behövs det vilas.

Nu ska vi träna inför nästa säsong med allt vad det innebär; Mera aktion, Mera undertramp, Mera villig häst, Mera kondition osv..

Champagne-källare

Klart man var på Moët

Vackert i Nimes

Långtur

Istället för tävlingen som jag skulle ha gjort i helgen men som tyvärr blev inställd pga för få anmälda så tog jag och mina stallkompisar på hästarna lite packväskor och fika för att rida ut på en långtur!

Jag och mina härliga stallkompisar. Självklart hängde Ida med för var skulle hon annars vara i 8 timmar?? 

Fikapaus.. välbehövligt efter ca 3 timmars ridning

Mycket härligt men visst hände det lite saker. Lite sken på en häst, lite skräckslagna inslag av lastbilar, stenar, tunnor osv som gjorde att min häst ville vända, vilket gjorde att resterande också ville vända och skena och en vattenfylld tunnel där jag fick ta en häst som bökade lite med både vattnet och tunneln (inte min Teo utan annan häst) och det slutade med att jag ledde hästen i vattnet upp till mina vader - tack så mycket..  Men det var en härlig runda och 5 timmars mys med hästarna.
Jag gör gärna om det igen!!

Ena halvan red vi först.. Från Toftesta, över motorvägen via en bro, på Roslagsleden i underbar skog.. .. Efter några timmar hamnade vi under motorvägen och sedan hemåt via en grusväg

Och så den stora rundan vid Klingsboda. Roslagsleden i skogen, ut på grusväg mot Klingsboda, vidare längs Klingsboda, sedan grusväg mot Morsta och så liten skogsrunda, in i en tunnel under motorvägen och så tillbaka på vår eviga grusväg mot Toftesta igen..