Familjen..

Det är inte ofta jag säger det här men vilken underbar familj jag har!!  Det är inte alltid jag har varit där för dem men de vet att om de verkligen behöver mig så ställer jag upp och jag vet att det är vice versa. De 14 år jag levde med min ex-sambo var jag nog rätt självupptagen eller upptagen med sambon och glömde bort min familj lite men det hoppas jag att jag har tagit igen under de här 2 åren jag har levt ensam igen.

Att få hem alla syskon plus deras respektive och mina föräldrar en dag då jag behövde hjälp var magiskt. De kom hem till mig, utrustade med gummistövlar, mössor, vantar, skyddskläder, motorsågar och allt annat som behövdes för att fälla ett gäng stora träd. Inga diskussioner utan här körde de bara på.. Kontrollera trädet, lina trädet, såga ner trädet, grena trädet, kapa trädet och sedan bära bort bitarna till utsedd plats. Brorsan fixade luftvärmepumpen och mamma plus en av de respektive eldade upp massa rishögar..

Är det inte magiskt?! Jag förstår varför amish-folket får så mycket gjort med tanke på mängden folk. Hemma hos mig var det alltså vi 4 barn, våra 2 föräldrar, 3 respektive = 9 personer.  Träden, alla 6 stora jättar på ca 20-30 meter höga, var kapade och allt på under 4 timmar. Luftvärmepumpen var uppe på ca 2 timmar.

Bästa familjen!! Underbart att tillhöra dem.. Älskar min familj..

Mysstund..

Det är inte alla gånger jag åker till stallet bara för att "utföra sysslorna" man har i stallet. Ni vet, mocka, fodra, rida, borsta, släppa in/ut osv.. Igår var en sådan dag. Jag hade myspys med mina hästar, ja Kjartan är nästan min häst eftersom jag sköter honom så mycket.

Brana fick en rejäl avborstning och sedan bara för att jag ville så tofsade jag manen så den blev snyggt delad igen. Tror hon gillade uppmärksamheten med att matte äntligen pysslar med henne. Kjartan fick också en liten avskrubbning och mankamning. I den här fukten så har han fått torra skorpor i knävecket på frambenen så där klippte jag helt sonika bort pälsen för att det inte skulle bli infekterat.

En stor häst ville bli rakad så jag rakade en spårklippning på denne häst. Har aldrig klippt spårklippning och det blev en liten ritningsmall med hjälp av whiteboardpenna, hästen är arab och kritvit. Tycker det blev helt ok.. Ska raka om honom litegrann i helgen tror jag så att det blir mer jämt.

Sedan var klockan redan 20:00 och då var det dags att åka hem och äta middag.

Längtar tills jag får börja rida igen.. Här har jag hela flocken, sitter på Brana, har Kjartan i handen och Svipa sitter fast i Kjartans longergjord.

Uppdatering Brana & huset

Brana mår bra.. Bakbenet är numera fint, bara en liiiten liten galla längst ner men det sa veterinären att det kanske hon får leva med resten av sitt liv. Benet är kallt och det verkar vara ok. Hon är ganska pigg men ändå lugn, särskilt när hon kommer in i boxen.

Vår hovis tycker hon har förändrats totalt när vi kom till det här stallet - hon blev så mycket lättare att sko. Nu är hon inte stökig längre, nu beter hon sig som en normal häst. Vi sätter fast henne i gången, hovis verkar/skor henne och hon mumsar på hö i påsen - ja, jag garderar mig lite med mat fortfarande men numera fungerar hösilage bra. Nu kan jag fnissa åt alla de stora hästarna som stökar enormt när hovis kommer.. Men jag måste alltid vara på min vakt, det kan alltid komma tillbaka.

Brana har verkligen gått från extremt till normal.. Från att ha stegrat i boxen hela tiden, varit mycket svår att sadla pga stegringarna, bet gärna mig när jag tog in henne eller ut henne från/till hagen, svår att sitta upp på då hon gärna vilja springa iväg, extremt jobbigt när hovis var där - hon stegrade nästan jämt eller försökte bita hovis. Hon var helt enkelt en jobbig häst! MEN!! och det här är ett stort men, underbar att rida och hon var aldrig elak när hon gjorde alla de här sakerna, det var mer frustration och svårighet att lugna ner sig.  Att säga åt en stressad Brana, gjorde saken bara värre så det var till att försöka "lura" henne genom mat, vara väldigt snabb och rutiner.. Rutiner, rutiner, rutiner.. Dessa eviga rutiner.. Alltid hantera henne på samma sätt, alltid göra alla saker på samma sätt.

Nu är hon normal (vad nu det vill säga) men jag vet att vi kan återfalla till det gamla, så det gäller att fortsätta på samma linje med rutiner.

Jag minns fortfarande den gången när jag var på tävling där Brana stod och hoppade på bakbenen när jag satt på.. Denni Haukson stod och instruerade en av sina elever på framridningen och han vände sig om, tittade på mig, suckade och vände sig tillbaka.. Som jag skämdes.. Jag fick helt enkelt tölta Brana tills det var dags för oss att gå in på banan (hon var lugn när man red fortare än skritt) och det blev tölt i ca 1 timme..
Många tävlingar har jag spenderat med en Brana som bara stegrad, kastat sig, bitit och levt rövare. Numera kan jag henne - till tävlingen, in på box direkt, fri tillgång på hösilage, 2 hinkar vatten och sen lämna henne ifred. Veterinärbesiktningen innebär kedja och mycket klia på halsen.. Ca 30 min före min start, borsta, sadla, tränsa och sen upp på hästen och börja rida fram direkt. Aldrig stå still, aldrig vila men man kan jobba mycket i skritt med svåra övningar kombinerat med tölt/trav. In på banan, gör vår grej och sedan ut från banan, skritta av, in i boxen, av med prylar, sköta om hästen och sedan lämna henne igen. Inte gå dit och gulla, inte gå dit och borsta lite extra.. Låt Brana vara så är hon lugn..  Det har bara tagit oss några år att komma hit.

Brana & Svipa

Huset är i vila.. Nu gör jag ingenting under vintern. Nästa år får jag spurta igång igen med isolering som första prio..