Underbar semestertid

Jag har det helt enkelt underbart!! Eftersom jag inte har haft semester under sommaren, då jag inte riktigt gillar sommarvärme, så har jag semester nu. Och vi kan lugnt säga att jag har det superbra!!

Njuter i stallet varje morgon med att fodra, mocka, lukta på hästarna, njuter av morgonen i stallet.

Shoppar med bästa mamma..

 

Är på middag hos bästa kompisen och hennes fästman. Njuter av 3-rätters supergod middag.

 

Uteritt med bästa stallkompisen och hennes dotter..

 

 

Hovis och utrustning

Jag hade min hovis här under dagen.. Teo fick nya skor och sulor, som han alltid använder. Vanliga hederliga plastsulor med solepack ingeggat mellan hov och sula. Jag håller inte på med såna där moderna grejer som silikon eller dylikt då jag tycker det är lite för "high-tech" och dessutom är det ganska giftiga grejer och det vill jag inte ha på hästen.

Det är rätt skojsigt, min hovis och jag tillhör den "gamla" generationen. De som anser att de gamla prylarna är de som är bäst. Inga moderna prylar som speciella bett, speciella träns eller speciella skor, foder osv. Jag känner väl lite att det som tidigare har fungerat, fungerar ännu så varför byta? Det är ändå min ridning som måste förbättras, inte utrustningen.

Men även vår hästsport har blivit något av en prylmarknad med häftiga namn på olika bett, olika träns och annat. Men i grund och botten så behöver man väl ett träns, ett bett och en sadel. Jag har faktiskt ett Rambo Micklem Träns för att Brana hade såna problem med träns, hon fick sår i munnen av bett.. Men efter att ha ridit på det där Rambo-tränset så insåg jag att hon fortfarande fick sår i munnen så till slut lät jag henne ha tränset på sig inne i boxen och äta mat.. och hon fick sår. DÅ insåg jag att det var inte tränset som var problemet utan hästens slemhinnor. Därefter blev det hackamore.  Dock tycker jag att Rambo-tränset är suveränt att rida in unghästar på eftersom de har speciella hakar (som man visserligen kan göra likadant med lite rep och finurlighet på vanligt träns) men det är lättare med hakarna på nosgrimman som sätts fast mot bettet så bettet inte trycker så hårt mot tungan.

Jag har provat det där Rambo-tränset på Teo också men tycker fortfarande att vanligt träns, med bygelnosgrimma och 2-delat bett (vanligt hederligt enkelt bett) funkar bättre på Teo. Så det rider jag på. Och vanlig sadel, inge bomfri, ingen bred, smal, lång, kort eller dylikt.. Utan en vanlig enkel sadel.

Vi kom även in på det här med foder. Även här är jag ganska gammalmodig. Jag har alltid tyckt att grovfoder är bäst och kan man, så använder man bara grovfoder. Men behövs mer energi så är min favorit HAVRE.. Vanlig enkel havre. Funkar suveränt och är billigt. Behöver hästen mer fett på kroppen är kornkross suveränt.. och billigt. Lite betfor om hästen behöver lite fukt till maten.. Kli om hästen är lite hård i magen. Sedan är det bra. Så, jag är inte så mycket för specialfoder som musli, slobber, krafft sortimentet. Varför köpa såna grejer när det gamla har funkat suveränt hela tiden som jag har ägt hästar??  Min hovis är likadan..

Kanske är jag låst i min tankeverksamhet men jag håller mig till ordspråket "if it aint broken, why fix (change) it?"

Skrattande ridning

Det är inte ofta jag skrattar så jag totalt tappar luften och får knappt in luft i lungorna. Ni vet, sån där otroligt härligt bubblande asgarv där man inte vet om man skrattar eller gråter och man känner sig så där otroligt lycklig så skrattet bara kommer och man kan knappt dra in luft i lungorna?!

Igår var en sådan dag. Vi (min stallkompis, min stallkompis dotter och jag) var ute och red och stallkompisens häst är ju lite ung och lite vinglig ibland eller osäker så han driver ofta in i mig och Teo. Hästen vill också väldigt ofta ligga på en specifik sida längs grusvägen men ibland så vill faktiskt jag rida där också. Igår var en sådan dag. Hästen ska ju kunna gå på vilken sida som helst!

Men! Hästen ville INTE gå där och min stallkompis kämpade hårt med att få hästen att stanna kvar på "sin" sida. Men av och till så red vi otroligt nära varandra, så pass nära så våra fötter trasslade ihop sig och mitt knä hamnade precis i stallkompisens knäveck.. Japp - så nära. Och att tölta, trassla ihop sig, försöka få stallkompisens häst att gå på sin sida (Teo och jag hade inga problem med att gå rakt fram ska jag tillägga) och samtidigt höra min stallkompis röst säga "aj, ditt knä, ditt knä!!" - jag har ganska vassa knän - då brast det för mig..

Jag fullkomligt föll ihop dubbelvikt på Teo, som fortfarande töltade, i totalt bubblande asgarv - medans allt det andra hände!! Jag kunde inte kontrollera det. Det fullkomligt bara rasade ur mig, jag skrattade så mycket så till slut hade jag ingen luft kvar, min mun vidöppen, tårarna rasade, jag hoppade i sadeln av skratt men inget ljud kom ut.. eftersom jag inte hade någon luft kvar.
Jösses - så otroligt roligt det var!!

TACK min bästa stallkompis för att du valde att vandra över från stor häst till islandshäst. Tack för att du kom till mitt stall och förgyllde mina vardagar. Tack för att du står ut med mitt kontrollbehov. Jag har nog varit rätt ensam i vårt storhäststall med min konverterade isis-del.. För jösses så kul jag har med dig!!